Balladen om sångfåglar och ormar

Foto: adlibris.com/se

Suzanne Collins har skrivit en prequel till sin trilogi om hungerspelen. Balladen om sångfåglar och ormar utspelar 64 år innan de andra böckerna tar sin början. Här ska det tionde hungerspelet just gå av stapeln. Coriolanus Snow är 18 år (och det är antagligen många år kvar tills han blir president) och går sista året på Akademin. För att blåsa liv i hungerspelen, som många inte bryr sig så mycket om, bestäms att varje spelare ska få en mentor från avgångsklassen. Coriolanus blir mentor till flickan från Distrikt 12. Mentorerna ska försöka presentera sina spelare för tittarna och när Coriolanus föreslår (och får förslaget godtaget) att folk ska kunna skicka gåvor till spelarna så blir det än viktigare att marknadsföra dem.

Coriolanus får snabbt ett speciellt band till Lucy Gray. Hon är annorlunda och jag gissar snart att hon kan bli den vinnare som Distrikt 12 haft, förutom Haymitch. Hungerspelen kommer att förändra livet både för Coriolanus och Lucy Gray, för alltid. Ingen av dem kan dock förutse hur mycket.

Jag läste att någon beskrev denna bok som en besvikelse, men jag tänker att det beror verkligen på vad man förväntar sig. Jag förväntade mig inte att denna läsupplevelse skulle mäta sig med den jag hade när jag läste Hungerspelen för första gången. Jag blev då heller inte besviken. Jag tänkte att det skulle vara en bakgrundshistoria, och det är intressant att möta president Snow innan han blev president, och se att han inte var en grym och hänsynslös person från början. Det är också intressant att läsa om hur själva hungerspelen började gå mot att bli de spel som man känner igen från de andra böckerna. Jag tycker alltså att det är en helt okej bok, men kanske inte så intressant om man inte läst de andra.

Kapten Nemos bibliotek

Foto: alibis.com/se

Jag har inte läst något av P.O. Enquist tidigare, men jag har koll på vem Kapten Nemo är, och det hade jag väl en viss nytta av när jag läste Kapten Nemos bibliotek. Samtidigt vet jag inte om det var helt nödvändigt att ha koll på honom, det räcker i vilket fall att veta vem han är, man behöver inte ha superkoll på alla Jules Vernes böcker där han förekommer.

Uppe i norra Sverige på typ 40-talet byter två bebisar av misstag plats på BB. Det åker hem med fel familj och detta uppdagas inte förrän pojkarna är sex år. Då bestämmer en domstol att de ska byta tillbaka och hamna i sina "rätta" familjer. Man kan ju fundera på vad det innebär. För ett par sexåringar så känns nog inte den andra familjen som den rätta. Pojkarna i boken var vänner innan utbytet, men efteråt tar det flera år innan de umgås igen.

Den ena pojken är bokens berättare. Om man inte behöver ha full koll på kapten Nemo, som förekommer i pojkarnas fantasier en hel del, så kan det vara bra att ha lite bibelkunskap. Detta utspelas nämligen i en tid och ett samhälle då kyrkan spelade stor roll för hela byn.

Jag kan inte säga att jag tyckte speciellt mycket om boken, trots den intressanta berättelsen. Fantasi och verklighet blandas på ett sådant sätt i boken att det ibland är svårt att hänga med och veta vad som egentligen händer. Jag utgår från att detta är ett medvetet stilgrepp och boken har hyllats, men jag är inte så förtjust i det.

Pastor Viveka och tanterna

Foto: adlibris.com/se

Pastor Viveka och tanterna av Viveka Haaland har stått i min bokhylla ett tag. Jag tror att jag fick den som sommarpresent för något år sedan. Jag kände för något lättsamt och tog fram den. Jag tyckte sedan att det var roligt att den var skriven av en frikyrkopastor och att huvudpersonen var en frikyrkopastor.

Viveka är pastor i en kyrka i Enskede utanför Stockholm. Hon är gift och har fyra barn. Man kan tro att allt är frid och fröjd, men Viveka börjar bli lite trött på att finnas till för alla andra och tanterna i kyrkan tycker att hon förringar deras insats (att baka kakor) genom att föreslå att det även ska finnas frukt vid kyrkfikat.

En dag hittas en av de kakbakande tanterna död. Hon var i och för sig gammal, men hon dog ingen naturlig död. Hon förgiftades, av giftet som finns i blomman Stormhatt. Stormhattar finns det gott om i Enskedes koloniområde, så det är inte lätt att förstå vem som är skyldig. Viveka kan inte låta bli att forska i saken, trots att polisen säger att de inte vill att hon blandar sig i.

Även om det är ett, (och sedan eventuellt fler), mord som ska utredas så är detta inte en speciellt läskig bok. Man skulle nog kunna kalla det för en mysdeckare. Den är trevlig läsning och man får följa Viveka och hennes församlingsmedlemmar, i deras liv och existentiella funderingar. Detta är första boken i serien och jag kan nog tänka mig att läsa fler någon gång.

Lärarinnan

Foto: adlibris.com/se

När jag skulle börja lyssna på Lärarinnan av Danny Wattin så tänkte jag att detta kunde flipp eller flopp. Kan meddela att det är en flopp. Boken handlar om Elin, som jobbat som lärare i tio år runt om i världen, på alla möjliga platser men inte i Sverige. Nu kommer hon hem och henens storebror hävdar att hon inte kommer klara ett halvår i den svenska skolan. Med det är vadet igång.

Elin får snabbt jobb och börjar i en fyra. Ungarna är hemska och gör helt som de vill. Föräldrarna är ännu värre och Elin har inget att ta till. Hon får inte ta mobiltelefonerna, inte höja rösten och inte få någon att känna sig utpekad. Ingen får ju känna sig kränkt. Rektorn och kollegor utgör inget stöd, så någonstans där bestämmer sig Elin för att ta saken i egna händer. Hon tar till minst sagt tvivelaktiga metoder. Det blir både lagligt och moraliskt inkorrekt och till slut är alla former av gränser korsade.

Vad som kunde blivit ett vettigt inlägg i debatten om den svenska skolan blir istället helt omöjligt att ta på allvar. Det finns ingen trovärdighet eller realism kvar till slut. Det är inte ens roligt. Jag rekommenderar inte denna bok till någon.

Queenie

Foto: adlibris.com/se

Selmastories rekommenderade Queenie av Candice Carty-Williams till bokcirklar. De skrev att det fanns mycket att diskutera. Vi får se hur det blir på min bokcirkel, nästa vecka.

Under första halvan av boken var jag mest irriterad på huvudpersonen. Queenie är 25 år, bor i London och jobbar på en tidning. Hon blir dumpad av sin pojkvän, men vägrar inse att det är slut. Hon fortsätter att kontakta honom samtidigt som hon "tröstar" sig med att hoppa i säng med alla rötägg hon stöter på. Det är mest i detta som irritationen grundar sig; att hon inte fattar att det är slut och att hon låter sig behandlas riktigt illa av en rad killar.

Efter ungefär halva boken når Queenie botten, och börjar gå i terapi. Hennes jamaicanska mormor tror inte alls på det där med terapi, till att börja med, men Queeni går i alla fall. När hon börjar nysta i sin barndom bleknar min irritation på henne. Det finns anledningar till att hon fått detta beteende, och de är förmildrande.

Boken blev alltså bättre mot slutet, men totalt sett så är det inget jag rekommenderar.

Bokcirkeln vid världens ände

Foto: adlibris.com/se

Jag har lyssnat på en bok av Frida Skybäck tidigare. Den utspelades i historisk tid, men den här; Bokcirkeln vid världens ände utspelas i nutid och i relativ nutid.

Patricia är en kvinna i 50-årsåldern som bor på sin familjs nedgångna gård i Virginia, USA. För trettio år sedan reste hennes lillasyster Madeleine till Sverige (deras mamma kom därifrån) för att jobba i kyrkan i Ljusskär under ett år. Madeleine försvann och kom aldrig mer tillbaka. Nu har någon skickat hennes halsband till Patricia och hon bestämmer sig för att åka till Ljusskär och göra ett sista föröka att ta reda på vad som hände med hennes syster.

I Ljusskär driver Mona ett Bed & Breakfast med boktema och hon har precis dragit igång den gamla bokcirkeln med sina vänner Doris och Marianne. De ska börja med att läsa Stolthet och fördom. Monas dotter Erika kommer med sin 5-åriga dotter Lina för att tillbringa sommaren i Ljusskär. Hennes man och 15-åriga dotter är kvar i Halmstad. Erika är orolig för sin mamma, som inte verkar lika pigg längre, och hon tänker att hon nog behöver övertalas till att sälja hotellet. Fast Mona är 68 år och har en del ekonomiska problem så har hon inga tankar på att säja hotellet.

Naturligtvis flyttar Patricia in på Monas Bed, Breakfast & Books, och där blir hon genas upptagen i gemenskapen i bokcirkeln. Det visar sig dock svårare att få reda på något om Madeleine.

Som läsare får man också följa Madeleine, när hon i slutet av 1980-talet kommer till Ljusskär. Hon trivs i kyrkan, men det dröjer inte innan man som läsare börja ana att allt inte står rätt till.

Detta är en trevlig och lite spännande bok. Jag hade mina misstankar om vad som hänt, men de stämde inte.

Den lilla ön i havet - serien

På några veckor har jag plöjt Jenny Colgans serie on den lilla ön i havet; Sommar på den lilla ön i havet, Tillbaka till den lilla ön i havet och Julafton på den lilla ön i havet. Som hennes tidigare böcker så är det mysigt, pittoreskt och relativt förutsägbart.

Huvudpersonen är Flora. När första boken börjar är hon juristassistent på en stor firma i London. Hon är hopplöst förälskad i sin chef Joel, men han vet knappt om att hon finns. När firman får en enormt rik amerikan som klient och han vill ha hjälp med att etablera sin verksamhet på den lilla skotska ön Mure, kallas Flora in. Hon kommer nämligen från Mure, och anses då kunna vara behjälplig med att få med lokalbefolkning på Coltons (amerikanens) planer. Flora hade inga planer på att återvända till Mure men blir nu tvungen.

På Mure finns Floras pappa, henne tre bröder, alla hennes barndomsminnen och sorgen efter hennes mamma som dog för några år sedan. Det är inte svårt att räkan ut att Flora kommer inse att hon hör hemma på Mure, och efter en hel del förnekelse och vånda så flyttar hon tillbaka för gott.

Man får även följa en del av ortsbefolkning på ön, t.ex. Floras bröder, hennes barndomsvän Lorna och öns nye läkare Saif. Så klart får vi även lära känna Joel mer. Genom alla dessa karaktärer och deras berättelser så kommer frågor så som sorg, skilsmässa, homosexualitet, cancer, flykt från krig, livet som fosterbarn, rädslan för att gå in i nya relationer och psykisk ohälsa att behandlas. Det djupdyks naturligtvis inte lika mycket i alla ämnen men alla behandlas med värme och respekt.

Ön blir också nästa som en egen karaktär. Livet där är väldigt avskilt från fastlandet och en del av det skulle nog upplevas som gammeldags. Samtidigt så är livet där nära naturen och den beskrivs som slående vacker och ständigt styrd av årstiderna
och vädrets nycker.

Detta är helt klart trevliga böcker, så är man ute efter lättlästa mysiga böcker så rekommenderar jag dem varmt.

Foton: adlibris.com/se