Hjärtats skafferi

Foto: adlibris.com/se

"Gillar du New York, god mat och varma feel good-romaner? Då kommer du gilla den här boken." Så skrev Aftonbladet Söndag om Hjärtats skafferi av Ruth Reichl. Jag har aldrig varit i New York, men vill gärna åka dit någon gång, och det andra stämmer ju så jag tänkte att detta nog skulle vara en bok som passade mig. Och jag hade rätt.

Billie Breslin får jobb som assistent åt chefredaktören på mattidningen Delicious. Hon hamnar i en värld full av delikatessmat, kockar och lyxiga restauranger på Manhattan. Billie är till en början lite av en paradox. Hon ser ut som en grå mus och verkar livrädd för köket, samtidigt som hon visar sig ha ett otroligt sinne för smaker och dofter. Jag förstår snabbt att något har hänt i hennes förflutna som gör att hon får panikångest så fort hon förväntas göra något i ett kök. Det tar ett tag innan alla bitar faller på plats, men det är ju alltid en viss tillfredsställelse i att kunna lista ut en del av hemligheterna innan de avslöjas, och det gjorde jag här.

Även Billie får ett mysterium att forska i. Tidningen som hon trivts så bra på läggs ner och hon är den enda anställda som blir kvar i det gamla huset. Hon får nämligen ta hand om tidningens garanti, som gör det möjligt för läsare att göra av sig med frågor om recept och önskemål om ersättning för att resultatet blivit misslyckat trots att de följt receptet. I husets bibliotek hittar Billie gamla brev, som ger henne en helt ny anledning att gå till jobbet.

Det var verkligen en trevlig bok och man blev sugen på nästan allt som åts i den. Jag som inte gillar sallad tyckte till och med att det lät riktigt gott när det beskrevs här. Jag instämmer alltså helt och fullt i Aftonbladet Söndags kommentar.

Brunstkalendern

Foto:adlibris.com/se

Igår kväll lyssnade jag färdigt på Brunstkalendern av Emma Hamberg. Jag har läst flera andra böcker av Emma, och jag tycker att hon skriver humoristiskt och vardagligt på ett tilltalande sätt.

Denna bok handlar om tre systrar som växt upp på en mjölkgård. Bokens titel syftar på gårdens brunstkalender som styr arbetet med korna och talar om när det är dags för insemination. Samtidigt är den nog en symbol för systrarnas liv. De tre systrarna har valt väldigt olika vägar i livet. Marie är drygt fyrtio och jobbar som barchef i Stockholm. Hon lever ensam med sin hund i en etta och åker inte ut till gården oftare än nödvändigt. Mellansystern Åsa har blivit it-miljonär och bor med sin man i en stor våning i Stockholm. Hon vill inget hellre än att få barn, men hittills har det inte lyckats. Annat är det för yngsta systern Lena som bor med man, fyra barn och en massa djur i en villa inte så långt från föräldrahemmet.

När en stor tragedi drabbar familjen blir det startskottet för livsomvälvande förändringar i systrarnas liv. Inget kommer någonsin igen att bli som det var förr. Fast inget ont som inte har något gott med sig, brukar man ju säga. Även om hemskt jobbiga saker sker och kommer upp till ytan så för det också systarna närmare varandra. Det visar sig att blod är tjockare än vatten. De skulle troligtvis aldrig blivit vänner om de träffats på något annat sätt, (om de ens hade träffats), men eftersom de är systrar och älskar varandra så ställer de upp när det väl gäller.

När man som jag är en person som gillar lyckliga slut så önskar man sig lite mer än vad man får här. Jag skulle kalla slutet för försiktigt hoppfullt. Fast helst vill jag ha mer än så, vill veta mer om hur det går för karaktärerna. Samtidigt så är det väl det som är en del av det vardagliga. I den riktiga vardagen så blir ju inte allt bra alltid. Man får se hur det går, allt eftersom.

Begravt i glömska

Foto: albertbonniersforlag.se

Jag tog en till bok av Nora Roberts från bokhyllan; Begravt i glömska. Denna bok har blivit stående för att jag "råkade" se filmen utan att inse att jag hade boken, men inte hade läst den ännu. Nu däremot så  kan jag konstatera att jag inte kom ihåg nästan något av filmen, så jag kunde lugnt läsa boken och förstod inte förrän i slutet vem skurken var.

Cilla McGowan har lämnat Hollywood och en karriär som nådde sin höjdpunkt innan hon blev tonåring, för att ta över sin mormors gård i Virginia. Hennes mormor var en firad Hollywoodlegend som dog en mystiskt död på sin gård. Cilla lägger nu alla sin tid på att rusta upp gården, men stöter på problem. Problem från någon som vill få henne att ge upp och lämna trakten. Hon är dock envisare än så. Dessutom så möter hon grannen Ford Sawyer, som blir den första personen hon mött som verkligen uppskattar henne, stöttar henne och får henne att tro på kärleken.

Spännande och bra bok, när man som jag vill ha något som inte kräver så mycket, som man kan sträckläsa och som man vet slutar lyckligt.

Dolda rikedomar

I helgen plockade jag fram en bok som stått i bokhyllan ett tag. Jag köpte den på en bokrea. Det är en dubbelvolym av Nora Roberts. Jag läste en av böckerna i den; Dolda rikedomar. 

Ibland är detta precis vad jag vill läsa. En bok som är spännande, med romantik, och har ett slut som jag vet är lyckligt.

Isadora Conroy har en liten antikhandel i Philadelphia. Hon bor ovanför butiken och nu hyr hon även ut den andra lägenheten i huset. Jed Skimmerhorn är hennes nya hyresgäst. Han har precis lämnat sitt jobb som kommisarie, för att han behövde en paus från polisjobbet, (det var i alla fal vad han trodde). Naturligtvis dras de två genast till varandra, även om det till att börja med är högst motvilligt från Jeds sida.

Det visar sig bli mycket fördelaktigt för Isadora att ha en polis nära till hands. Det blir inbrott i butiken och personer som handlat hos henne mördas. Hon har nämligen råkat handla smuggelgods, som någon är väldigt angelägen om att få tag i.

Detta är en bok som jag sträckläste, för det var precis vad jag var sugen på just nu. Nora Roberts är expert på att få till en lagom blandning av romantik och spänning och man vet precis vad man får när man läser en av hennes böcker.

And then there were none

Foto: adlibris.com/se

I morse lyssnade jag färdigt på Agatha Christies And then there were none. Detta är en riktigt spännande bok. Den börjar med ett barnkammarrim, som gett titel åt boken. Den nuvarande titeln kommer från rimmets slutrad, men tidigare titlar har utgått från rimmets namn. Först handlade rimmet om tio små negerpojkar, vilket redan i slutet av 1930-talet ansågs opassande i USA och de började använda den nuvarande titeln direkt. Ett tag handlade rimmet om tio små indianer, men det var inte heller så bra så nu är det tio soldatpojkar. Ön där handlingen utspelas heter då följaktligen Soldier Island nu.

En grupp människor blir inbjudna till ön, (som saknar förbindelser med fastlandet), av olika anledningar. När de kommer fram så är de åtta gäster och två tjänare i huset. Ägaren, som bjudit in dem, har fått förhinder och inte hunnit ansluta till sällskapet ännu. Redan första kvällen får de alla reda på att allt inte är som det verkar. Efter middagen hör de en röst från en grammofon som upplyser dem om att de är där för att de alla orsakat någon annans död, utan att drabbas av några direkta följder av sitt handlande. De flesta protesterar mot anklagelserna, och som läsare vet man inte riktigt vad man ska tro. När de diskuterat saken en stund faller en man död ner, han verkade sätta sin drink i halsen. Efter det så saknas en av de tio porslinsfigurerna, föreställande soldatpojkar, som står i matsalen. Fler personer dör, alla enligt barnkammarrimmet, och alla med följd att fler porslinsfigurer försvinner.

Gästerna på ön inser att det måste vara en av dem som är mördaren, vilket måste vara en hemsk vetskap att hantera. Det finns inga andra än de själva att vända sig till för råd, hjälp och stöd. samtidigt som de inte vet vem de kan lita på. Fler och fler dör och den enda teori som slår mig är att någon av dem kanske inte dött på riktigt. Även om min teori inte var så dum så kunde jag inte räkna ut hur allt hängde ihop. Fast på slutet så fick man allt förklarat för sig, så man behövde inte fortsätta grubbla efter att boken var slut. Jag kan förstå att detta anses vara Agatha Christies bästa bok, för den är riktigt intelligent skriven.

Murder on the Orient Express

Foto: adlibris.com/se

I helgen lyssnade jag färdigt på Agatha Christies Murder on the Orient Express. Jag hade inte tidigare läst något av Agatha Christie, men det borde man göra tycker en del så nu blev det så.

Hercule Poirot verkar kunde välja vilka fall han jobbar med. I denna bok skulle jag säga att han inte har så mycket val. Han reser med Orientexpressen och när ett mord sker, samtidigt som tåget fastnat i snön uppe i bergen, så börjar han sin utredning för att lösa mysteriet. Han förhör alla passagerare och sedan diskuterar han med sin vän, som är tågbolagets direktör, och läkaren som undersökte liket. Han förklarar sina teorier för de två andra herrarna och tar sedan i tu med att prata med en del passagerare igen, för att avslöja deras lögner. Poirot håller ordning på allt, sammanfattar och för fram teorier. Som läsare kan man relativt enkelt bara hänga med i hans arbete. Allt sker och förklaras på ett ordnat sätt. Hur allt hängde ihop kunde jag dock inte räkna ut, utan det fick jag reda på när Poirot samlade alla passagerarna för att berätta vad han kommit fram till.

Jag gillar Dan Stevens som uppläsare. Han ger olika röster och brytningar till alla karaktärer. Eftersom det är några stycken att hålla ordning på så hjälper det faktiskt att de alla låter olika. Vill man läsa lättsamma pusseldeckare så är nog Agatha Christies böcker ett utmärkt val, (jag håller på med min andra nu så jag har inte så mycket att gå på, men det är mitt intryck så här långt).

Charlotte Hassel

Foto: bokus.com

Igår kväll lyssnade jag färdigt på Charlotte Hassel av Frida Skybäck. Det har varit underhållande lyssning. Romantik och drama på 1700-talet, precis sådant som jag gillar.

1771 bor Charlotte på ett gods i England. Hon nås av ett brev som berättar om en förlovning. Detta brev får henne att återvända till Stockholm, som hon lämnade för 13 år sedan. Så börjar boken. Sedan byts perspektivet och det är 1758 och Charlotte är 16 år och förälskad i Axel Gyllenstierna. De har i hemlighet förlovat sig och väntar bara på rätt tillfälle att be Axels pappa om tillåtelse att gifta sig. Handlogen växlar sedan mellan 1771 och 1758, men varje kapitel börjar med plats och år så man vet hela tiden vart och när man är. Men i början så vet man alltså inte varför Charlotte lämnade Sverige och det dröjer nog ungefär halva boken innan berättelsen kommer ikapp sig själv och man förstår hur saker och ting hänger ihop.

Även om det är förutsägbart så är det bra. Romantik i verklig historisk miljö, frasande klänningar och peruker, intriger, svek och förlorad kärlek. Det här är precis vad jag behöver ibland. Om man som jag gillar böcker i den här stilen så rekommendera jag varmt denna bok.