Brunstkalendern

Foto:adlibris.com/se

Igår kväll lyssnade jag färdigt på Brunstkalendern av Emma Hamberg. Jag har läst flera andra böcker av Emma, och jag tycker att hon skriver humoristiskt och vardagligt på ett tilltalande sätt.

Denna bok handlar om tre systrar som växt upp på en mjölkgård. Bokens titel syftar på gårdens brunstkalender som styr arbetet med korna och talar om när det är dags för insemination. Samtidigt är den nog en symbol för systrarnas liv. De tre systrarna har valt väldigt olika vägar i livet. Marie är drygt fyrtio och jobbar som barchef i Stockholm. Hon lever ensam med sin hund i en etta och åker inte ut till gården oftare än nödvändigt. Mellansystern Åsa har blivit it-miljonär och bor med sin man i en stor våning i Stockholm. Hon vill inget hellre än att få barn, men hittills har det inte lyckats. Annat är det för yngsta systern Lena som bor med man, fyra barn och en massa djur i en villa inte så långt från föräldrahemmet.

När en stor tragedi drabbar familjen blir det startskottet för livsomvälvande förändringar i systrarnas liv. Inget kommer någonsin igen att bli som det var förr. Fast inget ont som inte har något gott med sig, brukar man ju säga. Även om hemskt jobbiga saker sker och kommer upp till ytan så för det också systarna närmare varandra. Det visar sig att blod är tjockare än vatten. De skulle troligtvis aldrig blivit vänner om de träffats på något annat sätt, (om de ens hade träffats), men eftersom de är systrar och älskar varandra så ställer de upp när det väl gäller.

När man som jag är en person som gillar lyckliga slut så önskar man sig lite mer än vad man får här. Jag skulle kalla slutet för försiktigt hoppfullt. Fast helst vill jag ha mer än så, vill veta mer om hur det går för karaktärerna. Samtidigt så är det väl det som är en del av det vardagliga. I den riktiga vardagen så blir ju inte allt bra alltid. Man får se hur det går, allt eftersom.