Träskkungens dotter

Foto: adlibris.com/se

Det är inte alltid som man direkt dras in i en bok, men med denna var det så. Direkt när jag började lyssna på Träskkungens dotter av Karen Dionne så var jag fast. Jag tyckte att denna bok var spännande och jag ville bara lyssna vidare för att få se hur det skulle gå.

Helena närmar sig trettio, hon har en man och två små döttrar. De bor på Michigans halvö och hon försörjer sig på att göra sylt som hon säljer. En dag hör hon på radion att en fånge dödat två vakter och rymt från fängelset i närheten. Denna fånge är Helenas pappa.

Fram till att hon var tolv år bodde Helena med sina föräldrar ute i träsket. Hon träffade aldrig andra människor och som sin fars lilla skugga (hans smeknamn på henne) så lärde hon sig allt om att överleva ute i naturen. Det hon inte visste var att hennes pappa kidnappat hennes mamma när hon var fjorton år, våldtagit henne och sedan dess hållit henne kvar i träsket.

I ungefär varannat kapitel får man följa Helena i nutid, då hon beger sig ut i vildmarken för att hitta sin förrymde far. Detta eftersom hon inser att ingen annan än hon har en chans att hitta honom. De andra kapitlen är tillbakablickar på Helenas barndom i träsket. De kapitlen inleds med en bit från H.C. Andersens saga Dykungens dotter. När boken är slut har man fått höra i princip hela sagan också. Författaren har helt klart inspirerats av sagan där dykungen fångar prinsessan, behåller henne som fånge i dyn och får ett barn med henne. Barnet blir en dubbelnatur med faderns hemska arv och moderns goda. På samma sätt kan man hävda att Helena är, om inte en dubbelnatur så i alla fall bärare av mycket motstridiga känslor för sina föräldrar. Hon älskar sin pappa, samtidigt som hon inser att han är ett monster.

Och så levde de lyckliga

Foto: adlibris.com/se

Ibland vill man inte ha spänning, utan bara något som är trevligt. Det försökte jag förklara för min pappa i helgen. I och för sig gällde det filmer just då, men samma princip gäller för böcker. Ibland vill man bara ha något som är trevligt. Lucy Dillons böcker är trevliga.

Och så levde de lyckliga handlar om Anna och Michelle. Anna har gift sig med Phil och försöker få livet att gå ihop med hans tre döttrar sedan ett tidigare äktenskap, en energisk dalmatiner och sin egen oerhörda längtan efter ett eget barn. Michelle har lämnat allt för att böja om i Longhampton. Hon öppnar inredningsbutik men berättar inte för någon om sitt förflutna. Inte ens för nya bästa väninnan Anna.

Som jag redan påpekat så är detta en trevlig bok. Den kräver inte så mycket av läsaren, men jag gillar att varje kapitel börjar med några rader om en bok som någon av bokens karaktärer läst och ger sitt omdöme om. Anna är litteraturälskare ut i fingerspetsarna och vill inget hellre än att sprida denna kärlek vidare. Att läsa om hennes kärlek till böcker och specifika historier tilltalar mig, eftersom jag delar denna kärlek med henne.

Homegoing

Foto: adlibris.com/se

Homegoing av Yaa Gyasi har ett upplägg som jag inte kan minnas att jag upplevt i någon annan bok. I varje kapitel så hoppar handlingen fram en generation. Detta gör att varje kapitel blir en egen historia, nästan som en novell. Samtidigt så hänger allt ihop.

Handlingen tar sin början i Ghana på 1700-talet. Effia blir bortgift med en engelsk guvernör, och blir hans afrikanska fru, trots att han har fru och barn hemma i England. Esi är Effias halvsyster, men ingen av dem vet om det. Hon tillfångatas och skickas som slav till Amerika. Efter dessa två inledande kapitel så får man följa dessa släktled fram till idag.

Vissa av historierna är väldigt gripande och jag skulle gärna fått följa en del av karaktärerna längre. Nästan alla historier innehåller tragik och hemskheter. Boken ger en inblick i slaveriets och Ghanas historia, och hur den historien fortsätter att påverka människor än idag.

Ormen i Essex

Foto: adlibris.com/se

Redan innan jul började jag lyssna på Ormen i Essex av Sarah Perry. Jag hade läst mycket bra kritik om boken och sett fram emot att läsa den. Som sagt så började jag lyssna, på engelska. Jag brukar ofta tycka om att lyssna på böcker och bara en gång tidigare har jag fått gå från engelskan och lyssna på den svenska versionen istället. Denna bok hade jag svårt att komma in i. Jag förlorade koncentrationen och tappade bort mig i handlingen, som stundtals gick riktigt långsamt fram. Kanske var det just det, jag gick lite vilse i de långa beskrivande meningarna. Jag kämpade dock på i några timmar, men kände mig lite besviken över att jag inte direkt fastnade för boken som jag sett fram emot att läsa. Jag gick då över till att läsa på svenska, först som e-bok och sedan i en lånad, riktigt, bok. Då blev det en annan upplevelse. Då började jag tycka om den. Jag tappade inte bort mig, och hade jag bara läst från början så hade jag troligtvis gillat den direkt. Så kan det gå...

Boken utspelar sig i England i slutet på 1800-talet. Den handlar om Cora Seaborne, som tidigt i boken blir änka. Hon är rätt så nöjd med det, då hon nu kan bestämma över sitt eget liv. Hon tar med sig sin son och sin sällskapsdam till Essex. Där tänker hon undersöka mysteriet med sjöodjuret, som satt skräck i den lilla byn Aldwinter. Väl på plats blir hon vän med pastorsfamiljen, speciellt pastorn själv. De kan diskutera som jämlikar, även fast de har mycket olika åsikter om saker och ting.

Många andra karaktärer har betydelse för handligen och ger läsaren en inblick i samhällets orättvisor och problem. Vissa problem är lite mer specifika för tiden, medan andra är tidlösa och universella. Jag tycker synd om många av karaktärerna, då obesvarad kärlek är något som flera av dem har gemensamt. Fast jag skulle inte säga att de låter sig nedslås av det. De allra flesta kämpar på med sina liv, och hittar mål och mening där de kan. Kanske är det ett av bokens budskap...

The German girl

Foto: Adlibris.com/se

The German girl av Armando Lucas Correa har två parallella handlingar. Den ena tar sin början in Berlin 1939 och handlar om snart 12-åriga Hannah Rosenthal. Den andra historien utspelar sig 75 år senare, med början i New York. Då är det 12-åriga Anna Rosen som står i centrum.

Hannah och hennes familj är judar och griper möjligheten att lämna Tyskland med fartyget SS St. Louis, med destination Havanna. Hannah har till en början ingen aning om var Cuba ligger, men tillsammans med sin bästa vän Leo drömmer hon om en framtid där de kan leva i fred och frihet. Naturligtvis blir inget så lätt eller bra som de hoppas.

Anna lever med sin deprimerade mamma. Mamman ha inte varit sig själv sedan Annas pappa dog i terrorattackerna 11 september, när Anna ännu inte var född. De vet inte så mycket om pappans förflutna, för han ville inte prata om det, men en dag kommer ett paket från pappans faster på Cuba.

Det är ju nu givet för läsaren att de två historierna har en tydlig koppling och Anna och hennes mamma reser till Havanna för att träffa Hannah. Äntligen får de del av Annas pappas bakgrund. De får en familjehistoria.

Detta är inte en glad bok, men den är intressant. Även om karaktärerna är påhittade så är historien de rör sig i sann.  

Skuggan av ett år

Foto: adlibris.com/se

Skuggan av ett år av Hannah Richell... blev min efter en skolavslutning för några år sedan. Efter det har den stått i bokhyllan tills jag nu tog fram den. Jag är glad att jag gjorde det för den var het klart läsvärd.

Boken har två parallella handlingar. Den ena utspelar sig i början av 1980-talet, då fem vänner, som inte är riktigt redo att ge sig ut i vuxenlivet, bestämmer sig för att leva på det naturen ger i en stuga ute på landsbygden. Det är Kat som är huvudpersonen i den historien. Det för det mesta genom hennes ögon som vi ser Simon, Mac, Carla och Ben. Den andra historien utspelar sig 30 år senare, då Lila får ett anonymt arv. Hon har fått en stuga, ute på landsbygden, men hon vet inte av vem. Eftersom hon jobbar med inredning så lämnar hon storstadslivet i London och tar tag i projektet att rusta upp stugan. 

Ju längre in i boken man kommer desto mer insnärjd i historien blir man. Det är ju givet att de två historierna har med varandra att göra men jag kan inte direkt räkna ut kopplingen, mer än att det är samma stuga. Även när jag tror att jag fått ordning på allt så fortsätter boken att överraska, vilket ju är rätt så uppfriskande. 

Teman som tas upp är familj, behov av att höra till, sorg, skuld och hur man går vidare efter tragedier.  Jag tyckte att det var en bra bok. Den var bättre än vad jag förväntade mig, när jag tog den ur bokhyllan och läste baksidan. Dock hoppas jag att jag aldrig behöver vara med om det mesta som händer bokens karaktärer.

Till minne av en villkorslös kärlek

Foto: adlibris.com/se

Min känsla är att det var ett tag sedan vi läste en bok i bokcirkel som jag tyckte riktigt bra om. Mycket har varit okej men inte mer. Nu däremot så har jag lyssnat på en bok som jag verkligen gillade. Jonas Gardells senaste bok Till minne av en villkorslös kärlek är en rörande och vacker skildring av hans mor.

Bokens inramning är lite speciell då boken börjar med att Jonas Gardell dör i en bilolycka. Sedan byggs illusionen av hur någon annan forskar i hans liv och bakgrund för att beskriva hans familj, och kanske speciellt hans mamma.

Mamma Ingegärd, och hela hennes familj, är baptister. När man själv är uppväxt och lever i frikyrkovärlden så föreställer jag mig att man har en förståelse för en del av hennes historia, och även beteende, som troligtvis inte alla läsare har. Jag tror att detta kanske skapar en lite djupare förståelse för vissa saker, även om det för den sakens skull inte alls krävs för att uppskatta boken. Hur som helst är det ett kärleksfullt porträtt av en egensinnig mamma, som på flera sätt känns modern för sin tid. Det är också berättelsen om en familj, med en syskonskara där en var en morsgris med ett speciellt band till sin mor. Det beskrivs också hur hemskt jobbigt, men även dråpligt, allt blev när Ingegärds alzheimers blev värre och värre.

Jonas Gardell läser själv sin bok, och han gör det riktigt bra. Han lever sig in och sjunger friskt "Gyllne morgon" för att visa hur modern väckte dem när det var dags att stiga upp får att resa på semester. Jag rekommenderar verkligen denna bok.