Träskkungens dotter

Foto: adlibris.com/se

Det är inte alltid som man direkt dras in i en bok, men med denna var det så. Direkt när jag började lyssna på Träskkungens dotter av Karen Dionne så var jag fast. Jag tyckte att denna bok var spännande och jag ville bara lyssna vidare för att få se hur det skulle gå.

Helena närmar sig trettio, hon har en man och två små döttrar. De bor på Michigans halvö och hon försörjer sig på att göra sylt som hon säljer. En dag hör hon på radion att en fånge dödat två vakter och rymt från fängelset i närheten. Denna fånge är Helenas pappa.

Fram till att hon var tolv år bodde Helena med sina föräldrar ute i träsket. Hon träffade aldrig andra människor och som sin fars lilla skugga (hans smeknamn på henne) så lärde hon sig allt om att överleva ute i naturen. Det hon inte visste var att hennes pappa kidnappat hennes mamma när hon var fjorton år, våldtagit henne och sedan dess hållit henne kvar i träsket.

I ungefär varannat kapitel får man följa Helena i nutid, då hon beger sig ut i vildmarken för att hitta sin förrymde far. Detta eftersom hon inser att ingen annan än hon har en chans att hitta honom. De andra kapitlen är tillbakablickar på Helenas barndom i träsket. De kapitlen inleds med en bit från H.C. Andersens saga Dykungens dotter. När boken är slut har man fått höra i princip hela sagan också. Författaren har helt klart inspirerats av sagan där dykungen fångar prinsessan, behåller henne som fånge i dyn och får ett barn med henne. Barnet blir en dubbelnatur med faderns hemska arv och moderns goda. På samma sätt kan man hävda att Helena är, om inte en dubbelnatur så i alla fall bärare av mycket motstridiga känslor för sina föräldrar. Hon älskar sin pappa, samtidigt som hon inser att han är ett monster.