Och så levde de lyckliga

Foto: adlibris.com/se

Ibland vill man inte ha spänning, utan bara något som är trevligt. Det försökte jag förklara för min pappa i helgen. I och för sig gällde det filmer just då, men samma princip gäller för böcker. Ibland vill man bara ha något som är trevligt. Lucy Dillons böcker är trevliga.

Och så levde de lyckliga handlar om Anna och Michelle. Anna har gift sig med Phil och försöker få livet att gå ihop med hans tre döttrar sedan ett tidigare äktenskap, en energisk dalmatiner och sin egen oerhörda längtan efter ett eget barn. Michelle har lämnat allt för att böja om i Longhampton. Hon öppnar inredningsbutik men berättar inte för någon om sitt förflutna. Inte ens för nya bästa väninnan Anna.

Som jag redan påpekat så är detta en trevlig bok. Den kräver inte så mycket av läsaren, men jag gillar att varje kapitel börjar med några rader om en bok som någon av bokens karaktärer läst och ger sitt omdöme om. Anna är litteraturälskare ut i fingerspetsarna och vill inget hellre än att sprida denna kärlek vidare. Att läsa om hennes kärlek till böcker och specifika historier tilltalar mig, eftersom jag delar denna kärlek med henne.