Little Bee

Foto: cdon.se

Jag har lyssnat på Little Bee av Chris Cleave. Det har tagit mig ett tag att lyssna klart, och det är väl inte direkt ett bra betyg.

Little Bee är en flicka från Nigeria som tar sig till England som flykting. När hon till slut tar sig ifrån flyktingförläggningen så letar hon upp Sarah som offrade ett finger för att rädda hennes liv på en strand i Nigeria, (Sarah var där på semester och stötte på rebeller som jagade Little Bee och hennes syster). Sarahs man har precis tagit livet av sig så hon har egna saker att bearbeta, samtidigt som hon vill hjälpa Little Bee.

Det har hänt tragiska saker i både Little Bees och Sarahs liv. Olika saker men alla tragiska på sitt sätt. Jag önskar att jag hade känt mig mer engagerad i deras öden. Trots det var det något med boken som gjorde att jag hade svårt att bry mig på riktigt. I teorin så bryr jag mig och tycker det är hemskt, det som hänt dem, men i praktiken så väcks inte min empati så mycket som den borde göra. Jag har hört andra som säger liknande saker om denna bok så jag tänker inte ha dåligt samvete för att de allvarliga teman som tas upp inte engagerar som de borde. Jag skyller på författaren.

Även fast boken verkar bra så tänker jag inte rekommendera den.

Beautiful redemption

Foto: cdon.se

Beautiful redemption är fjärde och sista boken i serien av Kami Garcia och Margaret Stohl. Här avslutas historien om Ethan och Lena och deras problematiska kärlek. Ännu en serie som jag återkommer till, men denna gång efter ett mycket kort avbrott. Det kändes bra att få avsluta denna serie. Eftersom jag hade alla böckerna så kändes det lite jobbigt att ha den sista liggande och vara "tvungen" att läsa annat emellan, (fast bokcirkelns val måste jag ju följa).

Det blir nästan omöjligt att skriva om denna bok utan att avslöja något, så... spoiler alert! Den tredje boken slutade med att Ethan offrade sitt liv för att återställa ordningen i världen, så att den inte skulle gå under. Denna bok handlar således om hur han ska kunna ta sig tillbaka till livet och Lena. Det var nämligen någon som skrev om hans öde så nu behöver han riva ut den sidan ur boken som innehåller allas öden.

För första gången i serien så är boken uppdelad i olika delar och Lena har en del där hon är jag-personen. Eftersom det hela tiden varit Ethan som är böckernas "jag" så får jag flera gånger i Lenas del påminna mig om att det är hon som är "jag". Det var nog ett nödvändigt val att göra för denna bok. Eftersom  Ethan och Lena är åtskilda så kan ju inte han berätta om vad som händer i den vanliga, levande, världen.

Det tydligaste budskapet i denna bok är att aldrig ge upp. Inte ens när det verkar omöjligt. Varken Ethan eller Lena ger upp om att de ska återförenas på något sätt. Man kan ju tycka att döden är ett rätt så definitivt sätt att skilja människor åt, men allt är ju inte så enkelt och vanligt i dessa böckers värld. Inte ens döden kan hindra detta kärlekspar från att återförenas. För naturligtvis så är det så det slutar. Jag tycker om lyckliga slut och speciellt när det varit någon form av kamp mellan gott och ont så skulle jag bli väldigt besviken om inte det goda segrade till slut.

I persikoträdets skugga

Foto: adlibris.com/se

I persikoträdets skugga är Joanne Harris tredje bok om Vianne Rocher. Vi mötte henne först i boken Choklad som också blev film med Juliette Binoche och Johnny Depp. Joanne Harris har en egen stil tycker jag. Berättartempot är ibland rätt så långsamt. Det handlar mer om relationerna mellan människor än en massa händelser. Det utspelar sig nästan alltid i Frankrike och det är inte ovanligt med kopplingar till mat och/eller magi. När denna bok börjar bor Vianne med sina döttrar och Roux på hans flodbåt i Paris. Hon får ett brev från Lansquenet, byn där hon bodde i första boken, och det brevet får henne att återvända dit efter åtta år.

Att läsa en bok som är en fortsättning på något man tidigare läst är som att återse gamla vänner. Det är inte samma sak som att läsa en hel serie, bok efter bok, i följd. Det är en annan sak när det gått flera år och man inte ens visste att det skulle komma en fortsättning. Jag tycker om känslan av återseende. Jag känner redan karaktärerna, och i detta fall även miljön. Det vara bara att återvända dit man en gång förut varit. Fast naturligtvis är inte allt detsamma. Nya karaktärer har dykt upp och man får anledning att göra nya bedömningar av gamla kända karaktärers egenskaper och handlingar.

Vianne däremot är densamma. Hon lägger sig i folks liv med största välvilja och välmening. Hon tror att det mesta kan lösas genom att bjuda på mat och choklad. Ofta har hon rätt, och får bevisat om igen att mat är ett universellt språk. Fast det biter förstås inte på alla, för då skulle ju bokens problem lösas direkt och det skulle inte bli så mycket till intrig. Hon får också anledning att tvivla på och nyupptäcka sina egna relationer till människor som hon står nära. Jag tvivlade också på en viss persons ärlighet och var ett tag rätt så säker på att jag visste hur det låg till, (det visade sig att det inte var som jag trodde).

Slutet är lite väl öppet för min smak. Viannes döttrar vill gärna stanna i Lansquenet och många av byns invånare vill gärna ha dem där, med sin chokladbutik. Roux däremot ville inte ens följa med tillbaka, fast han dök ändå upp på slutet. Hans motvilja att återvända och Viannes motvilja att slå sig till ro någonstans överhuvudtaget gör framtiden för dem osäker. Jag hade gärna sett ett slut som visade deras framtid lite tydligare. Å andra sidan så öppnar ju detta slut upp för ytterligare böcker i framtiden...

Tell the wolves I´m home

Foto: adlibris.com/se

Nu när jag varit hemma sjuk så har jag läst färdigt ungdomsboken Tell the wolves I´m home av Carol Rifka Brunt. Handlingen utspelar sig på 80-talet och tar upp ämen som syskonkärlek och -rivalitet, aids, ensamhet och rädsla för det ovana.

June är en 14-årig tjej som tycker om medeltiden, älskar sin morbror Finn, inte står så nära sin syster Greta längre och är utan även andra vänner. Finn är konstnär och bor i New York. Han dör av aids och familjen skyller allt på hans pojkvän, som June aldrig förut hört talas om.

Finns pojkvän Toby tar kontakt med June och sakta men säkert uppstår en vänskap mellan de två personer som kanske saknar Finn mest. Jag skriver kanske för även Junes mamma saknar Finn och sörjer över att de förlorat kontakten genom åren. Skulle jag ha beskrivit henne innan jag läst klart boken så skulle jag nog inte ha talat så vänligt om henne för det är hon som tvingar Finn att hålla tyst om Toby (trots att de bott ihop i 9 år). Längre fram i boken så får man reda på mer om deras syskonrelation och man får mer förståelse för varför hon handlat som hon gjort. Trots det så är det svårt att förstå hur man kan vara så hård mot sin bror bara för att han valt ett liv som inte tillhör normen. Fast det var ju annorlunda på 80-talet… folk visste inte så mycket om aids och homosexualitet var inte lika accepterat som det är idag.

June och Greta har också en komplicerad syskonrelation. June tror att Greta hatar henne och som läsare är man nog böjd att hålla med en del, i början. Senare visar det sig att det finns naturliga och förmildrande omständigheter till Gretas ibland elaka beteende. Författaren kanske vill belysa hur svåra syskonrelationer kan vara, men också hur nära man kan stå varandra och vilka problem det kan leda till. Alla som har syskon kan nog hålla med om att relationerna till dem inte alltid är lätta men att det finns ett band där som inte kan jämföras med något annat.

June är en rätt så udda person och det kändes inte givet att tycka om henne eller att förstå henne. Även om boken är skriven ur Junes perspektiv så tycker jag att jag hade svårt att få grepp om henne. Jag tror faktiskt att jag förstod flera av de andra karaktärerna bättre.

Detta är en bok med djup. Den belyser relationerna mellan syskon, familj och vänner och vad sorg kan göra med dessa relationer. Jag skulle nog säga att syskonrelationer och sorg, på olika sätt, är två stora teman i boken.

Beautiful chaos

Foto: cdon.se

I Beautiful chaos, den tredje boken i serien, så blir problemen värre än någonsin för Ethan och Lena. Efter att ha varit ifrån varandra en del i bok två så är deras förhållande nu hyfsat stabilt. Det hjälper ju dock inte så mycket när staden de bor i får utstå apokalyptiska plågor och det verkar som att hela världen går mot sin undergång. Detta efter att Lena vägrade att välja ljuset eller mörkret och då förstörde den ordning som har rått i välden. Nu måste de försöka rädda världen, fast först måste de räkna ut hur.

Ja, vad ska man säga… När jag läste denna bok kunde jag ju inte låta bli att tänka på världens undergång eftersom det är dit allt verkar vara på väg, (vid bokens slut ät det inte avgjort hur det blir). Man kan ju fundera på hur man skulle bete sig om allt var på väg att ta slut. Vilka sidor skulle det ta fram hos en? Skulle det visa sig att man är modigare än man tror eller skulle man bli en liten lort? Alla hoppas vi väl på att man skulle hantera svåra situationer med värdighet och mod, men jag tror att det är svårt att veta innan man hamnar i en sådan situation. Dessutom lär ju världens undergång vara något som vi bara upplever en gång och efter det så lär vi väl inte diskutera hur vi hanterade det. Fast det var ju tiden innan själva undergången som jag fundera på... Det är ju då vi kan göra en skillnad. Då skulle jag önska att jag kunde få betyda något positivt för människorna runt mig, fast det är en rätt så stor risk att jag skulle vara den som behövde något positivt från någon annan. Tur att man aldrig varit i riktiga krissituationer… Detta blev nog lite tjatigt, så nu slutar jag.

Hur som helst så är jag är spänd på att läsa sista boken i serien för denna slutade mer spännande än någon av de andra. Fast nästa bok blir en till bokcirkeln, (den verkar också bra). Jag får skynda mig att läsa så att jag kan återgå till sista delen i denna serie :-)

Beautiful darkness

Foto: cdon.se

I Beautiful darkness fortsätter problemen för Ethan och Lena. Eftersom Ethan är en helt vanlig dödlig så kan Lenas kyssar ge honom hjärtstillestånd...typ. Ethan vill att de ska vara ihop i alla fall men Lena är rädd för att skada honom. Hon tyngs också av att behöva välja om hon ska vara mörk eller ljus för resten av sitt liv. Alla av hennes sort måste ta det beslutet, men det är extra jobbigt för Lena eftersom hennes beslut kommer påverka alla andra i hennes familj också. Om hon väljer att bli ljus dör alla mörka familjemedlemmar och tvärtom, och det är inte så enkelt som att man självklart vill bli ljus och bli av med alla mörka. Allt detta gör att Lena lämna Ethan och hela sin familj och de måste med gemensamma krafter hitta henne och ta henne tillbaka. Det visar sig också att Ethan kanske inte är en helt vanlig dödlig trots allt...

I denna bok får man som läsare lära känna karaktärerna från första boken ännu mer. Det uppstår ny problem som måste lösas. När de väl löser sig så vet man samtidigt att det kommer nya problem, eftersom det kvarstår två böcker i serien. Om man gillar första boken kommer man gilla denna bok också. Jag kommer definitivt att läsa hela serien för att se om Ethan och Lena kan hitta en lösning, så att de kan ha en framtid tillsammans.

Beautiful creatures

Foto: cdon.se

Efter att ha sett filmen blev jag nyfiken på boken och har nu läst Beautiful creatures av Kami Garcia och Margaret Stohl. Detta är en bok med uppföljare som jag tror skrivits för att rida på den våg som Twilight skapade. Det är en ungdoms bok där en vanlig människa och en magisk varelse blir kära i varandra. Skillnaden från Twilight är att här är det killen som är den vanliga människan medan tjejen är den med magiska krafter.

Ethan Wate är alltså en vanlig sextonårig kille som bor i en liten håla i södra USA. En dag flyttar Lena Duchannes in hos sin morbror Macon på plantaget Ravenwood. Macon är den lilla stadens enstöring och byfåne i ett. Ingen har sett honom få flera år och därför blir det stor uppståndelse när Lena dyker upp.

Ethan och Lena dras genast till varandra och det visar sig att de har drömt om varandra ett bra tag även innan de träffas. Att deras band är speciellt blir ännu tydligare när de börjar kunna prata telepatiskt med varandra oavsett var de är. Trots att Ethan levt ett vanligt liv så köper han allt detta utan större problem. Jag tror att jag hade varit lite mer skakad av att möta en person jag drömt om och sedan kunna föra hela samtal med denna person inne i mitt huvud. Fast Ethan har ändå frågor och till slut så berättar Lena vad hon och hennes familj är. Ethan tänker att de är ungefär som häxor men Lena säger att det är en stereotyp. Hon har dock magiska krafter som hon försöker lära sig behärska. Bokens stora problem är dock att det vilar en förbannelse över Lenas familj som gör att på hennes sextonårsdag så kommer antingen ljuset eller mörkret att lägga beslag på henne och alltså avgöra om hon ska vara god eller ond resten av livet.

Många hemligheter och mystiska händelser leder fram till bokens upplösning, som egentligen bara bäddar för fortsatta intriger i nästa bok. Bokens handling innehåller fler och mer komplicerade händelser och förvecklingar än filmen. Jag tycker nog att filmen har förenklat det hela rätt så rejält. Filmen var okej med boken ger mycket mer. Så om man ska välja en så är det definitivt boken.