En oväntad semester

Foto: bokia.se

En oväntad semester av Marian Keyes handlar om den tredje systern i Familjen Walsh; Rachel. Jag läste boken Änglar om syster nr två, Maggie, förra året och insåg nu att jag faktiskt läst om den äldsta systern, Claire, tidigare. Man behöver inte läsa alla böckerna för att få sammanhang för de är fristående men det är alltid roligt att träffa karaktärer igen och från en annan synvinkel. Det finns även en bok om den fjärde systern, Anna, som nu hamnar på min "att-läsa-lista".

Rachel är som sagt huvudpersonen i denna bok. När boken börjar har hon nyss vaknat på sjukhus efter en överdos och hennes syster Maggie har kommit till New York för att se till att hon kommer hem till Dublin, där deras pappa har ordnat en plats på ett behandlingshem. Sedan får man som läsare följa Rachel på behandlingshemmet och i tillbakablickar får man veta mer och mer om hur hennes liv i New York var och hur hennes väg mot överdosen såg ut.

Rachel tycker inte att hon är missbrukare och hon tycker inte att hon har problem med droger. Hon tänker att hon bara ska vila upp sig lite på behandlingshemmet. Efter ungefär halva boken börjar jag undra hur lång tid det ska ta innan hon inser sina problem. Jag har aldrig haft några missbruksproblem så jag kan inte riktigt tänka mig in i hennes situation, men utifrån allt som jag läst och sett på film tidigare så verkar Rachels resa mot insikt trovärdig. Hon lever länge i förnekelse och det verkar ju vara vanligt för missbrukare.

Trots att ämnet är allvarligt så är detta en underhållande bok. Marian Keyes skriver på ett humoristiskt och engagerande vis. Jag dras in i berättelsen och vill verkligen att det ska ordna sig för Rachel även om hon stundtals är egoistiskt och irriterande. Även om jag stör mig på Rachel ibland så är faktiskt hennes familj mer störande. Mamman har överfört flera av sina egna osäkerheter på sina döttrar och kan inte hålla sina känsloutbrott i styr speciellt ofta. Jag tycker hon verkar vara oerhört svår att leva med. Samtidigt kan jag ju vara tacksam att inte jag har en mamma som står och skriker att jag är värdelös och att hon aldrig mer vill se mig, (det skrek Rachels mamma till henne). Inte heller har jag en syster som säger åt mig att dra åt helvete, (Rachels yngsta syster Helen) eller en pappa som vägrar prata med mig så fort ämnet blir allvarligt på något sätt.

Om någon undrar så finns det även kärleksförvecklingar i boken. Rachel hade en pojkvän i New York som hon stundtals var vidrig mot och även på behandlingshemmet så finns det en kille som hon spanar in. Det måste ha varit hemskt jobbigt för Luke att vara tillsammans med Rachel när hon missbrukade. Att inse att man inte kommer först för sin partner är inte lätt och att sedan inse att det är droger som är viktigast kan ju bara göra saker värre. Jag imponeras över att Luke stod ut som han gjorde, men man säger ju att en partner bli en medberoende och han levde väl också i, i alla fall delvis, förnekelse av problemet ända tills överdosen. Han gjorde helt klart vad han kunde för att hjälpa Rachel, men hon var själv tvungen att inse sitt problem för att kunna ta sig ur det.

Vill du läsa en underhållande och samtidigt allvarlig bok så rekommenderar jag denna.

Baddaren

Foto: adlibris.com/se

Nu har jag i princip plöjt Emma Hambergs Baddaren. Emma Hamberg är så fantastisk på något sätt... naturlig, rolig och engagerande. Sedan är hon ju även en duktig illustratör. De flesta tjejer i min ålder (och äldre också tror jag) har nog läst hennes seriestrippar "singel i stan" i Veckorevyn. Det är också hon som skrivit ungdomsboken Linas kvällsbok (kanske ni yngre känner till?). För lite mer kuriosa kan jag berätta att jag och mina syskon lagade nyårsmiddag enligt Emmas recept (hon skriver recept i tidningen Amelia) och det blev helt underbart gott.

Baddaren handlar om Maja som bor i ett slott på en ö i Vänern med sin trettio år äldre man Pelle. Både Maja och Pelle är konstnärer. De träffades när Pelle var Majas lärare på konstskolan och han lämnade fru och barn för henne. När bokens handling börjar känner sig Maja obetydlig, vilsen och frustrerad av att ha levt många år i Pelles skugga. Pelle är en framstående konstnär medan Maja har förlorat sin inspiration. Hon vill göra något eget av sitt liv och hitta inspiration igen. Hon vill tjäna egna pengar och känna att hon gör sina egna val.

Början till lösningen på Majas problem blir en simskola. Hon har tidigare arbetat som simlärare för barn, men erbjuder nu simskola för vuxna. Det är bara tre personer som kommer till kursen. Tre mycket olika individer, men det visar sig att två av dem känner varandra väldigt väl.

Återigen har jag läst en bok om en kvinna med behovet att ta makt över sitt eget liv. Är det ett mönster? Fast jag har ju inte vetat innan att det legat till på det viset... På något sätt så känner jag att detta passar mig just nu. Kanske kan det vara så att jag tolkar böckerna på detta vis för att det passar in i mitt eget liv...

Nästan alla andra karaktärer i boken lever med rädslor som de tvingas att möta. Det är läskigt med rädslor. De kan begränsa en så. Om man är rädd för saker så blir man begränsad. Om man bara har några få rädslor så går väl det rätt så bra, men om man har många eller stora rädslor så blir man ju begränsad i livet. Jag önskar ofta att jag vore modigare, men jag tröstar mig med att jag är rätt så medveten om mina rädslor och att det gör det möjligt för mig att kunna möta dem medvetet och jobba för att minska dem. Medvetenhet betyder ju inte att man alltid vill erkänna dessa rädslor för andra människor eller att man orkar och vill ta tag i dem för ofta. Fast det är nog viktigt att kunna erkänna rädslorna för andra människor, i alla fall om man ska lära sig något av denna bok. Det är ingen av karaktärerna här som lyckas övervinna sina rädslor helt själv. De behöver alla hjälp, mer eller mindre.

Boken var lättläst och jag drogs in i den mer och mer ju längre jag läste så jag rekommenderar den varmt :)

A reliable wife

Foto: adlibris.com/se

A reliable wife av Robert Goolrick är en bok som faktiskt inte är speciellt lik någon annan bok som jag kan komma ihåg att jag läst. Jag kan inte skriva speciellt mycket om vad den handlar om utan att förstöra läsningen för den som vill ge sig i kast med denna bok.

Boken börjar med att Ralph Truitt, en ensam 54-årig man, står på perrongen och väntar på tåget som ska föra hans blivande fru till hans lilla stad i Wisconsin. Året är 1907 och Ralph har annonserat i tidningen efter en trogen och ordentlig fru. Detta är väl egentligen inte speciellt uppseendeväckande i vår tid då folk hittar sina partners på internet allt oftare. Trots det funderar jag på hur vanligt det var på den tiden att man gjorde på detta sätt.

Kvinnan som svarat på annonsen heter Catherine Land. Hon är inte den som hon utger sig för att vara, det förstår man direkt. Hon låtsas vara en enkel kvinna som växt upp med sin missionerande far och rest runt i världen. Av någon anledning har hon bestämt sig för att låtsas vara den typen av kvinna som Ralph söker.

Jag gillar den här boken. Ibland är meningarna väldigt långa. Andra gånger är de korta och jag upptäcker att jag måste läsa om det jag nyss läst för det kom så mycket information med så få ord att jag blir osäker på om jag förstått rätt. Ibland är språket repetitivt men det är så uppenbart att detta är ett stilgrepp att det bara bli effektfullt.

Detta är ingen gullig eller romantiskt historia. Det handlar om ensamhet, desperation, längtan, hämnd, ambition, förlåtelse, definitiva slut och hopp om en ny början.

Som läsare kunde jag inte lista ut vad som skulle hända i denna bok. Vändningarna i boken överraskade mig och det är ju inte alltid det händer när man läser... så jag rekommenderar denna bok till den som vill läsa en bok som inte liknar andra böcker.

Agnes Grey

Foto: cdon.se

Agnes Grey är skriven av Anne Brontë. Både Charlottes Jane Eyre och Emilys Svindlande höjder är mer kända än lillasyster Annes bok om Agnes. Detta var en av anledningarna till att jag ville läsa den. Jag tyckte att både Jane Eyre och Svindlande höjder var läsvärda och jag har sett dem i filmatiseringar mer än en gång, men jag hade faktiskt ingen koll på vad Anne skrivit.

Agnes Grey är en prästdotter som växt upp i en skyddad värld, som format henne till en from, vänlig och god ung kvinna. När hennes far blir sjuk och familjen får det knapert ekonomiskt så försöker Agnes storasyster Mary bidra med pengar till familjen genom att sälja sina målningar. Agnes vill också göra något för att hjälpa sin familj så hon bestämmer sig för att börja arbeta som guvernant. Föräldrarna, speciellt pappan, är först emot detta men de ger med sig och Agnes ger sig iväg till sin första anställning.

Till att börja med tyckte jag att denna bok var oerhört långsam och tråkig. Man läser Agnes dagbok och hon beskriver de hemskt bortskämda barnen och de vidriga föräldrarna som tycker att det är Agnes fel att deras barn är små elaka vildar, trots att hon inte får något utrymme för att uppfostra dem (inga belöningar eller bestraffningar får hon använda, hon ska bara tala med dem). Så till en början läste jag bara vidare för att jag bestämt mig för att läsa och för att jag hoppades att det skulle bli lite mer intressant.

Det blev faktiskt bättre. Agnes lämnade sin första anställning och började jobba på ett annat ställe, där hennes elever var äldre. Dessa elever hade definitivt sina brister de också. De var bortskämda och ytliga. Fast jag undrar hur man skulle bli om man växte upp i en rik familj och fick lära sig att det enda viktiga för en flicka är att vara vacker och lära sig behaga sin framtida man. Agnes stannar hos familjen Murray i flera år och gör sitt bästa för att få döttrarna i familjen mer förnuftiga, omtänksamma och plikttrogna. Jag kan nog inte påstå att hon gör några underverk men hon kämpar på så gott hon kan. Som lärare kan jag identifiera mig med Agnes och förstå hur hon måste känna sig när hon inte alltid gör de framsteg hon önskar och inte når fram till sina elever.

Den äldsta systern Murrays intriger och flirtar gör att bokens handling blir lite mer intressant och när Agnes får upp ögonen för Mr Weston vill jag veta hur allt ska sluta.

Det som mest slår mig under läsningen är hur oerhört annorlunda det var att leva på denna tid. Det fanns verkligen inte många möjligheter för kvinnor och livet verkar så begränsat. Trots det så kan jag också tycka att det stundtals verkar så idylliskt att ta promenader i parken, läsa en bok i skuggan av ett träd, dricka te i salongen, promenera till kyrkan varje söndag och ibland gå på en bal ock dansa. Med största säkerhet skulle jag dock tröttna på det om det var det enda jag kunde göra. Livet nu kan vara så fyllt av måsten och krav och det är väl när man känner sig tyngd av det som man tycker att denna "enklare" tillvaro verkar tilltalande.

Även om jag först tyckte Agnes Grey var långsam och tråkig så ångrar jag inte att jag läste den och den tog sig ju längre in i den jag kom.

The Twilight Saga: The Official Illustrated Guide

Foto: cdon.se

Här kommer ytterligare ett tips för alla Twilightfans. The Twilight Saga: The Official Illustrated Guide är en bok som jag har hållit på att läsa under en längre tid. Man skulle kunna säga att det är som en uppslagsbok till hela Twilight-serien.

I denna bok kan man läsa om alla karaktärerna, deras bakgrund, varför de kör den bil de gör och allt annat man kan tänkas vilja veta. Man kan se släktträd, kartor och illustrationer.

Det är inte direkt en bok som man plöjer igenom, för den har ju ingen handling. Trots det så rekommenderar jag den till alla som gillar Twilight.

Twilight: The Graphic Novel Volume 1 & 2

Här kommer ett litet tips för alla som älskar Twilight.

Twilight: The Graphic Novel Volume 1 & 2 är den första boken i Twilightsagan i serieformat. Bilderna är mycket vackra och det var ett nöje att läsa dessa böcker, även om det gick rätt så snabbt :)

adlibris.com/se

Foto:

Kanske att dessa böcker kan vara ett alternativ om man är sugen på Twilight men inte orkar ta tag i hela den vanliga boken. Hela storyn är med här så vad det gäller handlingen så missar man inget viktigt. Om man läst alla de vanliga böckerna är detta ett roligt tillskott till Twilightsamlingen.

Jag tycker att det är en fin detalj att framsidorna på böckerna blir till en bild; Bella och Edward i gläntan i skogen. 

The Help

Foto: adlibris.com/se

Äntligen har jag läst klart den här fantastiska boken! Jag har läst The Help av Kathryn Stockett. På svenska har denna bok fått titeln Niceville men den engelska titeln är bättre och mer träffande tycker jag.

Boken har tre berättare; Aibeleen och Minny, två svarta kvinnor som jobbar som hemhjälp och Miss Skeeter, en ung vit kvinna som vill bli författare. Det första jag lade märke till var språket i boken. När Aibeleen berättar så är det skrivet så som man pratar i södra USA. Det är inte alls grammatiskt korrekt och ibland fick jag tänka till vad hon menade. Jag började då fundera på om språket skulle vara annorlunda när de andra berättar och så var det. Jag undrar om detta märks i den svenska översättningen, men jag misstänker att det kan ha försvunnit i översättningen.

Handlingen utspelas i Jackson, Mississippi på 60-talet. Vilken hudfärg man har avgör vad man har för möjligheter i livet och de flesta människor tycker att det är helt naturligt och rätt att det är så. Som läsare 2011 blir jag riktigt upprörd när de vita kvinnorna i boken kommer fram till att de måste bygga en separat toalett i garaget till hemhjälpen. Om hemhjälpen var tvungen att använda gästtoaletten i huset så kunde sjukdomar spridas. Det är helt obegripligt att man helt seriöst trodde på det. En kvinna tycker till och med att denna extra toalett är viktigare än att spara pengar till dotterns collegeutbildning.

Det är mycket man blir upprörd över när man läser den här boken. Framförallt så upprörs man av segregationen och raslagarna som fanns i södern på den här tiden, men livet som vit kvinna verkar inte heller så lätt. Det var oerhört viktigt vad andra tyckte och tänkte om en. Man skulle uppföra sig rätt och se rätt ut i alla lägen. Miss Skeeter anses t.ex. vara för lång och ha för stort lockigt hår. Hennes mamma gör allt hon kan för att motverka detta. Miss Skeeter är inte heller för den segregation som råder, men det kan hon inte tala öppet om. Däremot så bestämmer hon sig för att skriva en bok om det. Det är på det sättet hon blir vän med Aibeleen och Minny (som jobbar åt hennes vänner). Boken ska handla om hur det är att vara en svart hemhjälp i en vit familj, ett ämne som är oerhört kontroversiellt.

I filmen Honungsbiets hemliga liv (som också utspelas på 60-talet i södra USA) säger en av karaktärerna ungefär så här: "Hur kan vita människor hata svarta så mycket när så många av dem uppfostrades av svarta?". Det frågan ställer man sig även som läsare av denna bok och jag kan inte förstå det på något annat sätt än att man påverkas av sin omgivning och vi människor är nog mer flockvarelser än vi tror. Om alla i din familj, alla dina vänner och alla dina bekanta tycker på ett visst sätt så är det mest troligt att du också kommer tycka så. Det krävs mycket styrka och mod för att gå sin egen väg då.

Jag tänker inte berätta mer om vad som händer i boken för jag vill inte förstöra läsupplevelsen för någon, men jag vill verkligen rekommendera den här boken. Den är jättebra! Läs den!