måndag 5 mars 2012

Baddaren

Foto: adlibris.com/se
Nu har jag i princip plöjt Emma Hambergs Baddaren. Emma Hamberg är så fantastisk på något sätt... naturlig, rolig och engagerande. Sedan är hon ju även en duktig illustratör. De flesta tjejer i min ålder (och äldre också tror jag) har nog läst hennes seriestrippar "singel i stan" i Veckorevyn. Det är också hon som skrivit ungdomsboken Linas kvällsbok (kanske ni yngre känner till?). För lite mer kuriosa kan jag berätta att jag och mina syskon lagade nyårsmiddag enligt Emmas recept (hon skriver recept i tidningen Amelia) och det blev helt underbart gott.

Baddaren handlar om Maja som bor i ett slott på en ö i Vänern med sin trettio år äldre man Pelle. Både Maja och Pelle är konstnärer. De träffades när Pelle var Majas lärare på konstskolan och han lämnade fru och barn för henne. När bokens handling börjar känner sig Maja obetydlig, vilsen och frustrerad av att ha levt många år i Pelles skugga. Pelle är en framstående konstnär medan Maja har förlorat sin inspiration. Hon vill göra något eget av sitt liv och hitta inspiration igen. Hon vill tjäna egna pengar och känna att hon gör sina egna val.

Början till lösningen på Majas problem blir en simskola. Hon har tidigare arbetat som simlärare för barn, men erbjuder nu simskola för vuxna. Det är bara tre personer som kommer till kursen. Tre mycket olika individer, men det visar sig att två av dem känner varandra väldigt väl.

Återigen har jag läst en bok om en kvinna med behovet att ta makt över sitt eget liv. Är det ett mönster? Fast jag har ju inte vetat innan att det legat till på det viset... På något sätt så känner jag att detta passar mig just nu. Kanske kan det vara så att jag tolkar böckerna på detta vis för att det passar in i mitt eget liv...

Nästan alla andra karaktärer i boken lever med rädslor som de tvingas att möta. Det är läskigt med rädslor. De kan begränsa en så. Om man är rädd för saker så blir man begränsad. Om man bara har några få rädslor så går väl det rätt så bra, men om man har många eller stora rädslor så blir man ju begränsad i livet. Jag önskar ofta att jag vore modigare, men jag tröstar mig med att jag är rätt så medveten om mina rädslor och att det gör det möjligt för mig att kunna möta dem medvetet och jobba för att minska dem. Medvetenhet betyder ju inte att man alltid vill erkänna dessa rädslor för andra människor eller att man orkar och vill ta tag i dem för ofta. Fast det är nog viktigt att kunna erkänna rädslorna för andra människor, i alla fall om man ska lära sig något av denna bok. Det är ingen av karaktärerna här som lyckas övervinna sina rädslor helt själv. De behöver alla hjälp, mer eller mindre.

Boken var lättläst och jag drogs in i den mer och mer ju längre jag läste så jag rekommenderar den varmt :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar