A reliable wife

Foto: adlibris.com/se

A reliable wife av Robert Goolrick är en bok som faktiskt inte är speciellt lik någon annan bok som jag kan komma ihåg att jag läst. Jag kan inte skriva speciellt mycket om vad den handlar om utan att förstöra läsningen för den som vill ge sig i kast med denna bok.

Boken börjar med att Ralph Truitt, en ensam 54-årig man, står på perrongen och väntar på tåget som ska föra hans blivande fru till hans lilla stad i Wisconsin. Året är 1907 och Ralph har annonserat i tidningen efter en trogen och ordentlig fru. Detta är väl egentligen inte speciellt uppseendeväckande i vår tid då folk hittar sina partners på internet allt oftare. Trots det funderar jag på hur vanligt det var på den tiden att man gjorde på detta sätt.

Kvinnan som svarat på annonsen heter Catherine Land. Hon är inte den som hon utger sig för att vara, det förstår man direkt. Hon låtsas vara en enkel kvinna som växt upp med sin missionerande far och rest runt i världen. Av någon anledning har hon bestämt sig för att låtsas vara den typen av kvinna som Ralph söker.

Jag gillar den här boken. Ibland är meningarna väldigt långa. Andra gånger är de korta och jag upptäcker att jag måste läsa om det jag nyss läst för det kom så mycket information med så få ord att jag blir osäker på om jag förstått rätt. Ibland är språket repetitivt men det är så uppenbart att detta är ett stilgrepp att det bara bli effektfullt.

Detta är ingen gullig eller romantiskt historia. Det handlar om ensamhet, desperation, längtan, hämnd, ambition, förlåtelse, definitiva slut och hopp om en ny början.

Som läsare kunde jag inte lista ut vad som skulle hända i denna bok. Vändningarna i boken överraskade mig och det är ju inte alltid det händer när man läser... så jag rekommenderar denna bok till den som vill läsa en bok som inte liknar andra böcker.

Agnes Grey

Foto: cdon.se

Agnes Grey är skriven av Anne Brontë. Både Charlottes Jane Eyre och Emilys Svindlande höjder är mer kända än lillasyster Annes bok om Agnes. Detta var en av anledningarna till att jag ville läsa den. Jag tyckte att både Jane Eyre och Svindlande höjder var läsvärda och jag har sett dem i filmatiseringar mer än en gång, men jag hade faktiskt ingen koll på vad Anne skrivit.

Agnes Grey är en prästdotter som växt upp i en skyddad värld, som format henne till en from, vänlig och god ung kvinna. När hennes far blir sjuk och familjen får det knapert ekonomiskt så försöker Agnes storasyster Mary bidra med pengar till familjen genom att sälja sina målningar. Agnes vill också göra något för att hjälpa sin familj så hon bestämmer sig för att börja arbeta som guvernant. Föräldrarna, speciellt pappan, är först emot detta men de ger med sig och Agnes ger sig iväg till sin första anställning.

Till att börja med tyckte jag att denna bok var oerhört långsam och tråkig. Man läser Agnes dagbok och hon beskriver de hemskt bortskämda barnen och de vidriga föräldrarna som tycker att det är Agnes fel att deras barn är små elaka vildar, trots att hon inte får något utrymme för att uppfostra dem (inga belöningar eller bestraffningar får hon använda, hon ska bara tala med dem). Så till en början läste jag bara vidare för att jag bestämt mig för att läsa och för att jag hoppades att det skulle bli lite mer intressant.

Det blev faktiskt bättre. Agnes lämnade sin första anställning och började jobba på ett annat ställe, där hennes elever var äldre. Dessa elever hade definitivt sina brister de också. De var bortskämda och ytliga. Fast jag undrar hur man skulle bli om man växte upp i en rik familj och fick lära sig att det enda viktiga för en flicka är att vara vacker och lära sig behaga sin framtida man. Agnes stannar hos familjen Murray i flera år och gör sitt bästa för att få döttrarna i familjen mer förnuftiga, omtänksamma och plikttrogna. Jag kan nog inte påstå att hon gör några underverk men hon kämpar på så gott hon kan. Som lärare kan jag identifiera mig med Agnes och förstå hur hon måste känna sig när hon inte alltid gör de framsteg hon önskar och inte når fram till sina elever.

Den äldsta systern Murrays intriger och flirtar gör att bokens handling blir lite mer intressant och när Agnes får upp ögonen för Mr Weston vill jag veta hur allt ska sluta.

Det som mest slår mig under läsningen är hur oerhört annorlunda det var att leva på denna tid. Det fanns verkligen inte många möjligheter för kvinnor och livet verkar så begränsat. Trots det så kan jag också tycka att det stundtals verkar så idylliskt att ta promenader i parken, läsa en bok i skuggan av ett träd, dricka te i salongen, promenera till kyrkan varje söndag och ibland gå på en bal ock dansa. Med största säkerhet skulle jag dock tröttna på det om det var det enda jag kunde göra. Livet nu kan vara så fyllt av måsten och krav och det är väl när man känner sig tyngd av det som man tycker att denna "enklare" tillvaro verkar tilltalande.

Även om jag först tyckte Agnes Grey var långsam och tråkig så ångrar jag inte att jag läste den och den tog sig ju längre in i den jag kom.

The Twilight Saga: The Official Illustrated Guide

Foto: cdon.se

Här kommer ytterligare ett tips för alla Twilightfans. The Twilight Saga: The Official Illustrated Guide är en bok som jag har hållit på att läsa under en längre tid. Man skulle kunna säga att det är som en uppslagsbok till hela Twilight-serien.

I denna bok kan man läsa om alla karaktärerna, deras bakgrund, varför de kör den bil de gör och allt annat man kan tänkas vilja veta. Man kan se släktträd, kartor och illustrationer.

Det är inte direkt en bok som man plöjer igenom, för den har ju ingen handling. Trots det så rekommenderar jag den till alla som gillar Twilight.

Twilight: The Graphic Novel Volume 1 & 2

Här kommer ett litet tips för alla som älskar Twilight.

Twilight: The Graphic Novel Volume 1 & 2 är den första boken i Twilightsagan i serieformat. Bilderna är mycket vackra och det var ett nöje att läsa dessa böcker, även om det gick rätt så snabbt :)

adlibris.com/se

Foto:

Kanske att dessa böcker kan vara ett alternativ om man är sugen på Twilight men inte orkar ta tag i hela den vanliga boken. Hela storyn är med här så vad det gäller handlingen så missar man inget viktigt. Om man läst alla de vanliga böckerna är detta ett roligt tillskott till Twilightsamlingen.

Jag tycker att det är en fin detalj att framsidorna på böckerna blir till en bild; Bella och Edward i gläntan i skogen. 

The Help

Foto: adlibris.com/se

Äntligen har jag läst klart den här fantastiska boken! Jag har läst The Help av Kathryn Stockett. På svenska har denna bok fått titeln Niceville men den engelska titeln är bättre och mer träffande tycker jag.

Boken har tre berättare; Aibeleen och Minny, två svarta kvinnor som jobbar som hemhjälp och Miss Skeeter, en ung vit kvinna som vill bli författare. Det första jag lade märke till var språket i boken. När Aibeleen berättar så är det skrivet så som man pratar i södra USA. Det är inte alls grammatiskt korrekt och ibland fick jag tänka till vad hon menade. Jag började då fundera på om språket skulle vara annorlunda när de andra berättar och så var det. Jag undrar om detta märks i den svenska översättningen, men jag misstänker att det kan ha försvunnit i översättningen.

Handlingen utspelas i Jackson, Mississippi på 60-talet. Vilken hudfärg man har avgör vad man har för möjligheter i livet och de flesta människor tycker att det är helt naturligt och rätt att det är så. Som läsare 2011 blir jag riktigt upprörd när de vita kvinnorna i boken kommer fram till att de måste bygga en separat toalett i garaget till hemhjälpen. Om hemhjälpen var tvungen att använda gästtoaletten i huset så kunde sjukdomar spridas. Det är helt obegripligt att man helt seriöst trodde på det. En kvinna tycker till och med att denna extra toalett är viktigare än att spara pengar till dotterns collegeutbildning.

Det är mycket man blir upprörd över när man läser den här boken. Framförallt så upprörs man av segregationen och raslagarna som fanns i södern på den här tiden, men livet som vit kvinna verkar inte heller så lätt. Det var oerhört viktigt vad andra tyckte och tänkte om en. Man skulle uppföra sig rätt och se rätt ut i alla lägen. Miss Skeeter anses t.ex. vara för lång och ha för stort lockigt hår. Hennes mamma gör allt hon kan för att motverka detta. Miss Skeeter är inte heller för den segregation som råder, men det kan hon inte tala öppet om. Däremot så bestämmer hon sig för att skriva en bok om det. Det är på det sättet hon blir vän med Aibeleen och Minny (som jobbar åt hennes vänner). Boken ska handla om hur det är att vara en svart hemhjälp i en vit familj, ett ämne som är oerhört kontroversiellt.

I filmen Honungsbiets hemliga liv (som också utspelas på 60-talet i södra USA) säger en av karaktärerna ungefär så här: "Hur kan vita människor hata svarta så mycket när så många av dem uppfostrades av svarta?". Det frågan ställer man sig även som läsare av denna bok och jag kan inte förstå det på något annat sätt än att man påverkas av sin omgivning och vi människor är nog mer flockvarelser än vi tror. Om alla i din familj, alla dina vänner och alla dina bekanta tycker på ett visst sätt så är det mest troligt att du också kommer tycka så. Det krävs mycket styrka och mod för att gå sin egen väg då.

Jag tänker inte berätta mer om vad som händer i boken för jag vill inte förstöra läsupplevelsen för någon, men jag vill verkligen rekommendera den här boken. Den är jättebra! Läs den!

Änglar

Foto: adlibris.com/se

Nu har jag lyssnat klart på en ljudbok till. Det är verkligen skönt att gå och lyssna på något när man går till och från jobbet. Man kan ju även sitta och lyssna och spela spel på telefonen. Jag har spelat en hel del soduko på senaste tiden :)

Änglar av Marian Keyes handlar om Maggie som kommer fram till att hennes man har någon annan och då reser från sitt hem på Irland till sin bästa vän Emily i Los Angeles. Maggie har alltid varit en "ordentlig flicka", men det bryter hon med i L.A. Jag kan tänka mig att man kan känna ett behov av att testa på att vara frisläppt och vild om man alltid varit ordentlig. Att testa detta i ett annat land kan ju då vara praktiskt, för om man kommer fram till att det inte passar en så kan man återgå till sitt vanliga liv, utan att alla behöver veta om vad man gjort.

Maggie har fyra systrar som alla är mer färgstarka och vilda än hon. Undrar hur det är att ha fyra systrar? Jag har bara en (och en bror)... Kanske skulle man ha som ett helt kompisgäng, gratis liksom... Fast om man är den vanligaste och tråkigaste så har man fyra personer som står en nära och överglänser en. Det vore nog rätt så jobbigt. Maggie och hennes systrar satt vid ett tillfälle och kom på vilka maträtter de skulle vara, om de var mat. Maggie var inte helt nöjd med att systrarna kom fram till att hon var yoghurt naturell. Efter alla hennes äventyr i L.A. så kommer hon fram till att hon är nöjd med att vara yoghurt naturell, men då säger en av hennes systrar att hon nog är yoghurt naturell med jordgubbssylt i botten. Det finns alltså saker under ytan som man först inte ser. Jag tror att det kan vara så med många människor som verkar väldigt ordentliga. Det är inte säkert att de är så vanliga och tråkiga som de först verkar.

Med jämna mellanrum så får man i tillbakablickar reda på vad som hänt tidigare i Maggies liv och vad som gjort att hon och hennes man glidit ifrån varandra. Det är inte riktigt så enkelt som att han bara träffat någon ny. Situationen är mycket mer komplex, men jag tror inte att jag ska avslöja allt här för då blir det inte så kul att läsa/lyssna på boken.

En sak som jag ofta tänkte på när jag lyssnade på denna bok var att det verkade jobbigt att bo i L.A. Alla där hade sådana krav på sig att vara snygga och framgångsrika hela tiden. De verkade leva för sina jobb (i film- och nöjesbranschen) och hela tiden skulle de se supersnygga ut. Det är ju inte direkt gratis att se "perfekt" ut hela tiden. Hur har man råd, (om man inte är en framgångsrik superstjärna)? Frisyr, naglar och kläder skulle fixas på rätt ställen. Massor av människor plastikopererade sig, och att bleka anus ansågs helt normalt. Vad är det för samhälle som tycker att det är normalt att bleka anus? Verkar lite sjukt tycker jag...

Boken var i vilket fall som helst bra och jag rekommenderar den :)

eat pray love

Foto: adlibris.com/se

Nu har jag läst en bok som jag fick i julklapp förra året. Det är Elizabeth Gilberts eat pray love. Boken är självbiografisk och handlar om hur hon under ett år söker efter sig själv efter sin uppslitande skilsmässa.

Boken är uppdelad i tre delar och varje del har 36 kapitel. Elizabeth förklarar i förordet hur det ska symbolisera ett buddistisk/hiduistiskt japa mala. Jag tolkade det som att det är som en typ av radband, vilket ska göra en mer fokuserad under meditation/bön.

Bokens första del handlar om när Elizabeth åker till Italien i jakt på njutning. Nu kanske ni tror att det ska handla om sex, men hon har inte alls sex i Italien. Däremot äter hon massor av god mat, och lär sig italienska, som hon tycker är ett otroligt vackert språk. Jag blev så sugen på att åka till Italien, och dess huvudstad Rom, när jag läste denna del av boken. Det verkar vara så vackert där... och vem vill inte äta en massa god pasta, pizza, glass...

I andra delen av boken fortsätter Liz (som hon kallas) till Indien och bor på en Ashram. Där ägnar hon sig åt meditation och att söka själslig och andlig frid. Naturligtvis är detta en stor kontrast mot det liv hon levde i Italien. Jag trodde att jag skulle tycka mycket om denna del av boken, men upptäckte att jag tyckte "Italiendelen" var roligare att läsa. I Indien blir det mycket filosoferande och andlighet och det kan ibland vara saker som är svåra att beskriva.

Efter tiden i Indien ger hon sig av till Indonesien och Bali, för att vara exakt. På Bali har Liz tänkt att hon ska hitta balans mellan njutningen och andligheten i sitt liv. Hon hade tidigare varit på Bali och då träffat en medicinman som sagt att hon skulle komma tillbaka och få lära sig saker av honom. Så hos medicinmannen Ketut tillbringar hon mycket tid. På Bali möter hon också kärleken igen, i brasilianske Felipe.

Jag tyckte om denna bok. Eftersom jag själv lämnat ett förhållande detta år så känner jag igen mig i Liz och hennes känsla av att vara tvungen att lämna det förhållande man lever i. Däremot har jag ju inte varit lika drastisk som hon i mitt arbete i att hitta tillbaka till mig själv och vägen ut i livet igen. Jag imponeras över hur hon bara lämnade allt och gav sig ut i världen. Nu var det ju lättare för henne eftersom hon var författare och fick ett förskott (lön i förväg) för att skriva en bok om sitt år. Det gjorde ju att hon rent ekonomiskt hade möjlighet att göra det hon gjorde. Jag vet inte om jag hade vågat göra det hon gjorde, hur givande det än hade varit. Jag är nog lite för feg och praktiskt, med lite för stort kontrollbehov. Fast vad häftigt... Tänk att ägna ett helt år bara år sig själv och sin egen utveckling som människa. I vårt stressiga samhälle tar man sig inte så ofta tid åt att bara vara med sig själv och bli riktigt bekväm med bara sitt eget sällskap. Ofta så underhåller och sysselsätter vi oss med vänner, aktiviteter och tv m.m. (förutom när vi är tvungna att ägna oss år arbete och skola). Kanske att denna bok kan få läsarna att stanna upp lite och söka sig själva... Jag jobbar i alla fal vidare på att vara mig själv och hitta min väg i livet :)

Ska nog försöka se filmatisering av denna bok, med Julia Roberts i huvudrollen. Har hört att den ska vara bra.