Allt jag inte minns

Foto: adlibris.com/se

2015 vann Jonas Hassen Khemiri Augustpriset för sin bok Allt jag inte minns. Det betyder ju att den anses vara en bra bok. Bokhandlare, bibliotekarier och bokkritiker har röstat fram den bland alla nya böcker det året. Jag säger inte att det är en dålig bok, men inte tycker jag att den är så fasligt fantastisk heller.

Redan från början påminner den mig om en annan bok som jag lyssnade på tidigare i år. Där var jag hela tiden förvirrad och visste inte vem det var som berättade. Så var det när jag började läsa den här också. Det positiva är dock att efter ett tag så kände jag att jag började få koll på vem som berättade vad. Hade jag lyssnat däremot så kanske förvirringen kvarstått. Jag tror att jag behövde det visuella, med stjärnor som delade upp texten och indikerade att det vad ett nytt berättarperspektiv.

Boken handlar om Samuel. Man förstår rätt så snart att han är död och genom hela boken så är det hans vänner som berättar om honom och hans liv. Detta gör att samma händelse kan beskrivas rätt så olika av olika personer. De två som berättar mest är Samuels kompis Vandad och Samuels ex-flickvän Laide. De olika versionerna gör alltså att man inte alltid är helt säker på vad som är sant. Ibland så upplever man kanske en version som mer trovärdig, men sanningen kanske finns någonstans mitt emellan.

Boken var inte svårläst och den tog upp flera viktiga samhällsfrågor, men den var ingen favorit hos mig.