Edenbrooke

Foto: adlibris.com/se

För första gången som jag kan komma ihåg har jag blivit irriterad på en romantisk bok i Jane Austen-stil. Eller rättar sagt på karaktärerna i boken. Det betyder dock inte att jag inte tyckte om Edenbrooke av Julianne Donaldson. Flera gånger satt jag bara och mös, och flinade för mig själv, men andar gånger var jag så irriterad att jag bara ville säga åt huvudpersonerna att skärpa sig. När både läsare och bokens övriga karaktärer förstått att paret i fråga är kära i varandra, men de själva inte kan reda ut, och förstå, sina känslor, då kröp sig frustrationen på.

Marianne Daventry bor med sin mormor i Bath, sedan modern dött, fadern rest till Frankrike och tvillingsystern Cecily skickats till en kusin i London. Hon saknar gården på landet och närheten till naturen så när hon blir inbjuden att göra sin syster sällskap hos moderns väninna på godset Edenbrooke så tackar hon direkt ja.

Det blir dramatiskt redan innan Marianne kommit fram. Överfallen av stråtrövare söker hon hjälp på närmsta värdshus. Där möter hon den godhjärtade Philip och det slår gnistor direkt. Marianne som hela livet levt i skuggan av sin vackrare syster, som alltid får som hon vill, förstår inte allt sina egna , eller Philips, känslor, förrän långt senare.

Trevlig bok om man gillar romantik på 1800-talet!