torsdag 5 april 2018

The light we lost

Foto: adlibris.com/se
The light we lost av Jill Santopolo rekommenderades av Reese Witherspoons bokklubb och jag läste att det skulle vara en romantisk bok för personer som i vanliga fall inte tycker om romantiska böcker. Om man gillade Livet efter dig och En dag så skulle man gilla den här boken. Jag tyckte att båda de böckerna var väldigt bra. Jag säger alltså direkt att jag hade rätt så höga förväntningar på den här boken. Dessutom hade jag valt den till min bokcirkel och ville inte behöva skämmas. Nu har jag lyssnat färdigt på den, och det är mycket möjligt att jag får be bokcirkeln om ursäkt. Den levde inte alls upp till nivån på de böcker som den jämfördes med. Med det sagt så ska jag väl även säga att det inte var en dålig bok, men den var inte speciell och den gav mig inte de känslosvall som uppstod när jag läste de andra.

Lucy och Gabe möts 11 september och kysser varandra för första gången efter att tvillingtornen har fallit. Gabe går sedan tillbaka till sin förra flickvän och det dröjer några år innan de träffas igen, och blir ihop. De är ihop tills Gabe beslutar sig för att ta ett fotografjobb som tar honom till krigshärjade områden i världen. Lucy försöker sedan gå vidare med sitt liv utan sitt livs stora kärlek. Hon träffar en annan man och gifter sig, får barn, vägrar bli hemmafru och skapar sig en framgångsrik karriär som producent för barnprogram. Trots att hon lever ett liv som är bra på många sätt så kan hon inte glömma Gabe. Hon slutar egentligen aldrig att älska honom. Trots att hon älskar sin man så kan hon inte låta bli att jämföra honom med Gabe och föreställa sig hur hennes liv varit om hon varit gift med honom istället. Ibland kommer Gabe tillbaka till New York, och de träffas. Han säger vid ett tillfälle att han vill att "hans" New York ska vara oförändrat när han kommer tillbaka dit.  Jag tänker att han vill att även Lucy ska vara oförändrad och bara finnas där för honom när han dyker upp. Detta är en osympatiskt drag hos honom och jag blir irriterad på både honom Lucy. De har ju valt bort varandra men ändå kan de inte låta varandra vara.

Jag tror att tanken är att man ska känna att Lucy och Gabe delar en stark kärlek, som inga omständigheter eller avstånd kan släcka. Jag blir mest irriterad på dem, och det är nog definitivt inte tanken. Kanske hade jag upplevt boken annorlunda om jag inte haft så höga förväntningar, p.g.a. de böcker som den jämfördes med. Om du inte läst de böckerna så rekommenderar jag dem istället.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar