Ögonblick som förändrar livet

Foto: adlibris.com/se

Igår kväll läste jag ut Annika Östbergs självbiografi Ögonblick som förändrar livet. Jag lyssnade en gång på Annika när hon var på besök i Västerås, och berättade om sitt liv. Efter det köpte jag hennes bok och gav den till min mormor i julklapp det året. När mormor dog fick jag de böcker som jag gett till henne genom åren, så på det viset kom denna bok tillbaka till mig. Det första som hände när slog upp boken var att ett bokmärke föll ut. Det föreställde en flicka som vattnade blommor. På baksidan hade mormor skrivit att jag hade gett bokmärket till henne när hon var sjuk, 1993. Då kände jag mig så rörd och en lite tår rann ner för min kind.

Annika verkar ha haft ett rätt så vanligt och bra liv i Sverige ända tills hennes mamma gifte sig med en amerikan och tog med henne till USA. Där trivdes hon inte alls, speciellt inte med mammans nya man. När hon var 13 år rymde hon med en kille som var typ 24 år. De körde till San Fransisco och där kände Annika sig hemma, bland hippies och andra tonåringar som rymt. Killen tog det snart slut med men hon hittade nya och hon hittade droger. När hon var sexton blev hon gravid och gifte sig. Hon födde sedan en son och försökte hålla sig ifrån droger, men det gick inte så bra. Hon prostituerade sig för att finansiera sitt missbruk, innan hon gjorde en kraftansträngning för att skapa ett vanligt liv åt sig och sonen. Hon skilde sig, gifte om sig och försökte vara en vanlig hemmafru. Det höll bara ett tag. Sedan lämnade mannen henne och hon var tillbaka på gatan. Sonen fick flytta hem till sin pappa (fast han var alkoholist) och Annika träffade en ny man. Den mannen var den som senare sköt ihjäl två män, varav en polis. Paret åkte fast. Mannen tog sitt liv i häktet och det var Annika som åkte fast för morden. Efter det tillbringade hon 28 år i fängelse.

Fängelse är ju en värld som man mest sett på film. Det är svårt att förställa sig hur det är, men Annika beskriver tydligt sitt liv innanför murarna. Hon berättar om gängkulturen, vakter som utnyttjar internerna, kärleksrelationer, vänskap och regler som allt mer tar ifrån internerna möjligheten att skapa sig ett eget liv i fängelset. Hon berättar om sin inre kamp och hur hon finner tron på Gud. Hon berättar om hur hon tillslut blir förflyttad till Sverige, trots att hon då redan gett upp hoppet om att någonsin lämna fängelset i Kalifornien.

Jag slås av hur mycket hemskt tragiskt som Annika varit med om. Drogerna tog kontrollen över hennes liv. Hennes behov av dem drev henne in i så mycket destruktivt. Männen hon var med utnyttjade henne och att hon var ihop med den man som förseglade hennes öde berodde på att han var den första man som inte var beredd att dela henne med andra. Om hon hade känt sig mer älskad hemma så hade hon kanske inte rymt hemifrån. Jag undrar hur hennes mamma kände... Undrar om hon hade dåligt samvete för att hon inte brydde sig mer om sin dotter när hon hade svårt att finna sin plats i det nya landet.

En stark och gripande skildring av en kvinnas liv. En kvinna som till slut fick komma hem och där finna frid och frihet.