Övertalning

Foto: bokus.com

Övertalning gavs ut först efter Jane Austens död. Den har en mognare hjältinna än alla hennes andra böcker. Anne Elliot har hunnit bli 27 år och hennes chanser på äktenskapsmarknaden anses inte längre vara stora, om de nu någonsin varit stora (hennes far och storasyster har nog aldrig tyckt det). Upptakten till romanen är att Anne som 19-åring blev övertalad att bryta förlovning med den man hon älskade, för att han inte hade varken ställning eller pengar. Hon har aldrig slutat älska honom och han gjorde senare karriär inom flottan och fick både kaptenstitel och förmögenhet.

Det är inte svårt att känna sympatier för Anne. Hon är en oerhört godhjärtad och tålmodig person. Trots att hennes familj i princip aldrig bryr sig om henne och hennes åsikter så är hon vänligheten själv. Hon lider endast i tysthet och propsar inte på att göra sina tankar hörda. Som tur är finns det vänner som uppskattar henne, utan det hade det känts nästan omänskligt att vara så vänlig och tålmodig som Anne är.

Naturligtvis dyker kapten Wentworth upp i Annes liv igen, och alla som läst Jane Austen vet hur det alltid slutar. Vägen dit är dock krokig och andra alternativ för både Anne och kapten Wentworth måste synas och förkastas.

Första gången jag försökte läsa en bok av Jane Austen var i tonåren. Jag orkade då inte mer än hundra sidor innan jag gav upp. Det var ju inte alls samma sak som att se det på tv och det gick så långsamt. Nu har jag läst fem av hennes sex romaner och jag tycker att det är mycket trivsamt, ibland roligt, och som bokens efterord påpekade mer samhällssatir än romantik. Mitt tonårsjag hade nog räknat med mer romantik men nu som vuxen, (när jag vet vad jag kan förvänta mig) så tycker jag mycket bra om Jane Austens böcker.