Den andra kvinnan

Foto: cdon.se

Vid den senaste bokcirklen så valdes Therese Bohmans Den andra kvinnan som nästa bok att läsa. Boken var inte så tjock och den var rätt så lättläst. Jag kan väl inte säga att det var någon stor litterär upplevelse men när jag läst färdigt så gillade jag den ändå på något sätt, trots att jag stundtals under läsningen inte varit alls förtjust.

Boken handlar om en ung kvinna, (jag tror att hon kan vara i 25-årsåldern, men det sägs aldrig), som jobbar i köket på Norrköpings lasarett. Hon bor i en liten lägenhet, har inte så många vänner och ser nog sig själv som en betraktare av livet. Alla andra har liv som pågår runt henne, men inget händer henne. Hon tycker inte att hon passar in. På ett sätt så ser hon sig själv som billig, vulgär och sämre än andra. Å andra sidan så har hon författardrömmar, har läst litteraturvetenskap och ser ner på andra som inte fattar hur patetiska de är när de försöker vara politiskt korrekta. Hon inleder en affär med en medelålders läkare på sjukhuset. Hon tycker att han ser och uppskattar henne på ett sätt som ingen gjort tidigare. På en fest hos hennes vännina träffar hon en tjej som hon genast dras till. De inleder en vänskap som stundtals gränsar till romans. Senare visar det sig att denna tjej är dotter till läkaren, och det ligger nära till hands att tro att vänskapen, i alla fall delvis, bygger på dotterns vilja att hämnas på en far som hon tycker övergett henne.

Slutet är oväntat, och det var nog det som gjorde boken för mig. Om allt bara runnit ut i sanden utan att något egentligen hände så hade boken känts så slätstruken. Eftersom något som inte jag väntat mig hände så känns det som att det blev något av det i alla fall. Jag tänker att boken handlar mycket om ensamhet, eller rädslan för ensamhet. Jag tror att många kan känna igen sig i det. Det kan jag i alla fall. Jag tror inte att jag är ensam om att vara rädd för den långvariga ensamheten. Att bli ensam i livet, för alltid... Att alla ska gå vidare med sina liv och att man själv ska bli ensam kvar. Fast om jag ska lyssna på boken så tycks den säga att saker kan hända, som gör att man kan förändra sitt liv. Även om just det som händer inte tar en ur ensamheten så ger det möjlighet till förändringar, som kanske kan leda till nya saker, som kanske kan ta en ur ensamheten. Lite hoppfullhet alltså...