Slända i bärnsten

Foto: adlibris.com/se

Det har inte blivit så mycket läst de senaste månaderna. Orken och tiden har inte riktigt funnits. Jag har till och med börjat på flera böcker, något jag brukar undvika. Nu på slutet har jag haft fyra påbörjade böcker... Nu har jag dock läst ut en av dem. Slända i bärnsten av Diana Gabaldon är andra boken i serien om Claire och Jamie.

Denna bok tar inte riktigt vid där den förra slutade. Istället har det gått tjugo år och Claire har levt i sin  egen tid (på 1900-talet), men sin och Jamies dotter Brianna. Nu är hon dock reda att berätta för sin dotter om vem hennes riktiga far är och när han levde. Det är inte så svårt att förstå att Brianna har svårt att tro på att hennes mamma färdats i tiden och levt på 1700-talet, där hon mött och förälskat sig i Jamie (som är Briannas riktiga far). Sedan får man följa Claire och Jamie och vad som hände efter att första boken slutade och fram till att Claire återvänder till din egen tid.

Under läsningens gång funderar jag ju på vad som kan ha hänt som fått Claire att lämna Jamie. Och vad som sedan hindrat henne från att återvända till honom. Eftersom jag vet att det finns många fler böcker så vet jag ju att de kommer ses igen, men i nuläget så var det nog helt enkelt så att Claire var övertygad om att Jamie var död, och att det inte fanns något för henne att återvända till. Efter att hon valt att ge upp all modern bekvämlighet och allt som var bekant och tryggt för att stanna hos Jamie i 1700-talet så måste det ha känns som en otrolig förlust att mista honom. Att hon också gick tillbaka till sin första man och levde med honom tills han dog kan inte ha känns annat än konstigt. Det måste ha varit en stor lättnad när hon berättade allt för Brianna, och inte behövde hålla allt hemligt längre.

När jag får tid kommer jag att fortsätta att läsa fler böcker i serien, men nu får jag lov att ta tag i de andra böcker som ligger påbörjade, men inte avslutade.