Konsten att skapa en tjej

Foto: adlibris.com/se

Jag gillade Caitlin Moran förra gången jag läste henne, och hon var fantastiskt rolig att titta och lyssna på när hon besökte Skavlan. Så jag såg fram mot att läsa hennes nys bok, Konsten att skapa en tjej. Nu har hon skrivit skönlitteratur, med inspiration från sitt eget liv. Jag ville egentligen läsa boken på engelska men jag ville börja direkt och bokhandeln hade den bara på svenska så då fick det bli så.

Johanna Morrigan är fjorton när boken börjar. Hon är tjock och har en supande pappa, en förlossningsdeprimerad mamma och fyra bröder. Familjen lever på bidrag, i Wolverhampton. Johanna lånar böcker på biblioteket och vill uppfinna sig själv. När hon av en händelse läser en musiktidning så kommer hon på att hon skulle kunna bli musikkritiker. Hon skapar ett alias, Dolly Wilde, och får ett jobb på en musiktidning i London och hoppar av skolan.

Caitlin Moran skriver underhållande och bra, och trots att jag på ett sätt inte alls kan identifiera mig med bokens Johanna så förstår jag ändå hennes behov av att skapa sig själv, och inse att ingen annan kan göra det åt en, man måste göra det själv. På sin väg mot självupptäckt lever Johanna/Dolly ett på många sätt hårt och lössläppt liv. Hon börjar dricka och röka för att det verkar vara det givna i musikvärlden och hon hoppar i säng med alla som vill, och inte bor för långt från tågstationen. Att hon till slut ska krascha på något sätt är väl givet, för dramaturgins skull. Som sjuttonåring inser hon några saker som hon i alla fall inte vill vara, och att hon inte ska vara någon annan än den hon själv vill. Detta är insikter som vi alla får göra, mer eller mindre, tror jag. Att jag kan förstå Johanna trots att våra erfarenheter är helt väsensskilda tycker jag vittnar om Caitlin Morans goda författarskap och förmåga att engagera och nå sina läsare.

Många av de band som det skrivs om är sådana som jag aldrig hört talas om. Kanske har man inte det om man inte var tonåring i England, i början av 90-talet? Eller så är det bara inte den sortens band som jag känner till. Några av dem har jag naturligtvis hört talas om men det är bara Take That som jag faktisk har koll på, och Johanna gick och lyssnade på dem först när hon bestämt sig för att hon inte behövde såga allt och att det kan vara kul med band som fjortisar skriker för.

Om du gillade Konsten att vara kvinna kommer du gilla Konsten att skapa en tjej också.