Divergent

Foto: adlibris.com/se

Jag har precis läst färdigt Divergent av Veronica Roth. Det är nog i princip omöjligt att läsa denna bok och inte göra jämförelser med Hungerspelen. Även här är huvudpersonen en tjej som måste visa oerhörd styrka och mod i en framtid då samhället lever enligt strikta regler för att upprätthålla ordning.

Beatrice är en sextonårig tjej som växt upp med bror och föräldrar bland de osjälviska, en av fem falanger i samhället. De andra fyra falangerna har andra egenskaper som de värderar högst, beroende på vad de tycker var den största och viktigaste orsaken till att samhället förföll i krig och elände. När de är sexton år får alla medborgare genomgå ett test som ska visa vilken falang de passar bäst i. Sedan måste de välja om de ska stanna med sin familj i den falang de växt upp eller lämna familjen och välja en annan falang. Att Beatrice inte kommer stanna hos de osjälviska förstår man snabbt. Att det är något annat speciellt med henne uppdagas också i bokens början, vid testerna. Hon är divergent (vet inte om det har översatts till något annat på svenska), vilket betyder att hon kan passa in i flera falanger. Hon väljer de tappra och ändrar sitt namn till Tris. Sedan följer initieringsperioden för de nya anhängarna. De tappra kommer efter en rad utmaningar och tester att anta tio personer, trots att de fått nitton nya "rekryter".

Det är ett inrutat samhälle som boken utspelas i, utifrån att man ska tillhöra en grupp och sedan bete sig som den gruppen tycker att man ska göra. Om man har andra egenskaper så får man inte visa dem. Det verkar som att många tror att man inte har fler egenskaper. Att vara divergent som Tris anses mycket farligt och folk dödas för att vara det, för att de då inte passar in i de mallar som samhället bestämt är okej. Man kan också blir falanglös och får då leva helt utanför samhället, i fattigdom och elände. Jag undrar vilken falang jag skulle hamna i? Jag tror inte på de tappra eller de osjälviska, inte de fridfulla heller. Kanske de lärda eller de ärliga? Fast kanske säger detta bara mest om hur jag ser på mig själv... Jag skulle i vilket fall som helst inte vilja vara tvungen att bara vara en sak. Trots det så skulle jag säkert foga mig, om det var det samhälle som jag växt upp i. I slutändan kommer det säkert att bli något sorts krig eller revolution som gör att de måste omforma sitt samhälle till något annat, som är mer jämlikt och öppet.

Mycket i boken är förutsägbart. Jag tror faktiskt inte att jag blev överraskad av något. Jag räknade ut en del saker direkt och fick senare rätt. Då kan man ju tro att det var tråkigt läsning, men så var inte fallet. Det är underhållande att följa Tris genom alla strapatser, glädjas åt hennes framgångar, uppröras över orättvisorna och förfasas över hemskheterna.

En olikhet mellan intrigen i Divergent och Hungerspelen är att här finns det bara ett möjligt kärleksintresse. Man förstår direkt att det är han och även om han ska verka mystisk så förstår jag snabbt vem han är.

Om man gillar Hungerspelen och andra dystopier i liknande stil så kommer man gilla Divergent också. Jag ska i alla fall fortsätt med nästa bok direkt :-)