The fault in our stars

Foto: adlibris.com/se

The fault in our stars av John Green tog jag med mig när jag reste till London för en vecka sedan. Jag började läsa den på flyget och sedan var jag fast. Det tog bara några dagar att läsa ut den trots att jag var på semester i min favoritstad. Var och varannan sida hade någon otroligt bra, roligt, träffsäker eller vacker formulering som jag bara var tvungen att läsa upp för mitt ressällskap, (som tur var skrattade hon lika gott som jag när hon hört det). Jag vet inte om detta någonsin hänt mig förut, att jag sitter och skrattar högt och bara är tvungen att läsa upp hela dialoger eller stycken bara för att de är så otroligt bra formulerade.

När jag nu sagt att jag skrattat så åt denna bok så kan man ju inte tro att den handlar om 16-åriga Hazel som har obotligt cancer och vet att hon kommer dö. Hazel släpar runt på en tank med syrgas för hennes lungor inte klarar av att andas själva. Hennes mamma tror att hon är deprimerad och tvingar henne att gå till en stödgrupp. Det är där som Hazel träffar Augustus. Han har haft cancer och fått amputera ett ben. Med detta möte tar en fantastisk kärlekshistoria sin början. Jag ska inte berätta hur det slutar för jag vill inte förstöra läsningen för någon annan. Jag vill att ni precis som jag ska få dras med och glädjas med Hazel och Augustus samtidigt som man inser att detta kommer att bli sorgligt förr eller senare.

När jag läste denna bok längtade jag efter att bli förälskad. Även om jag passerat 30 så tror jag att förälskelse är samma sak oavsett ålder. Så det spelar ingen roll hur gammal man är, man kan ändå leva sig in i Hazel och Augustus öde. Vid flera tillfällen glömde jag bort att Hazel och Augustus inte var helt vanliga tonåringar. Fast det var väl precis det de var, vanliga tonåringar, men drabbade av cancer. Nu kanske det istället låter som att detta är en bok om cancer, men det är det inte. Detta är en helt fantastisk bok om två personer och deras kärlekshistoria, som precis som Romeos och Julias hade stjärnorna emot sig.

Jag önskar att jag kunde skriva lika välformulerade meningar som John Green för att beskriva hans bok och min upplevelse med den. men det blir inte bättre än så här just nu. Jag avslutar bara med att en gång för alla klargöra att jag tycker denna bok är fantastiskt bra. Läs denna bok!!! (På svenska heter den Förr eller senare exploderar jag.)