I dina kläder

Foto: bokus.com

I dina kläder av Jane Green har jag läst i under en längre tid, eftersom jag läst den när jag läser en kvart med mina elever, två morgonlektioner i veckan. Nu fick det dock vara bra, nu ville jag bli färdig och se hur det slutade, så jag läste ut den över helgen.

Detta är vanlig chick-lit och det fungerar alldeles utmärkt ibland. Boken har två huvudpersoner; Vicky och Amber. Vicky är 35 år, bor med sin katt i London och jobbar på en damtidning. Amber bor med man, två barn och hund i en förort utanför Manhattan i USA. Helt olika liv alltså, men ingen av dem är riktigt nöjd med tillvaron. Vicky vill bo med sin egen familj i ett hus på ladet, precis som hennes bror gör. Amber har börjat tvivla på att tävlandet och skvallrandet i damföreningen (som ska ägna sig åt välgörenhet) är det som hon verkligen vill lägga sin tid på. För ett reportage i Vickys tidning så bestäms det att de två kvinnorna ska byta liv med varandra i fyra veckor.

Naturligtvis inser både Vicky och Amber att gräset inte är grönare på andra sidan och de lär sig uppskatta det de har och inser att de inte vill byta liv med någon. Vägen dit är dock underhållande, utan att bli för intrigfylld. Lagom lättsam läsning, när det är sådant man behöver.

Bomullsängeln

Foto: adlibris.com/se

Det var länge sedan jag fick kämpa så med en bok, som jag nu gjort med Susanna Alakoskis Bomullsängeln. Det är egentligen inte det att boken är dålig eller ointressant. Berättar man lite kort vad den handlar om så låter det verkligen intressant och läsvärt. Samtidigt så var det så tråkigt. Det var eländigt och tråkigt. Fastän den har fått positiv kritik, så var den tråkig.

Boken handlar om Hilda, som föds 1905 i Finland. Hennes föräldrar var inte gifta och pappan hade försvunnit til Amerika redan innan Hilda föddes. Mamma fick "stirrsjukan" (vet inte riktigt vad det är i nutida begrepp) efter att Hilda föddes så det var Sanna-täti som tog hand om Hilda. Hilda bor kvar på familjegården ända tills hon som tonåring hamnar i olycka. Då får hon ge sig av och barnet föds och dör på en helt annan gård, där Hilda fått arbete som piga. Där möter hon den livslånga vännen Helli. Helli har moderna idéer och får med sig Hilda till Vasa för att jobba på bomullsfabriken där. På fabriken blir de sedan kvar. Helli engagerar sig i arbetarnas rättigheter och facklig verksamhet. Hilda möter kärleken och sörjer att alla band till familjen i Sorola är brutna.

Man får följa Hilda ända tills hon är 50 år. Eftersom det ska komma fler böcker i serien så utgår jag från att man i nästa bok får följa Hildas barn, kanske speciellt dottern Greta som vill lämna Finland och resa först till Sverige och sedan England. Jag tror dock inte att jag kommer att fortsätta läsa serien. Eftersom jag tyckte denna bok var tråkig har jag inga större förhoppningar om att de följande böckerna ska vara speciellt mycket bättre.

The Testaments

Foto: adlibris.com/se

På svenska heter denna bok Gileads döttrar. Det är fortsättningen på The Handmaid´s tale av Margaret Atwood. Tv- serien har ju redan flera säsonger och har spunnit vidare på berättelsen om Offred i Gilead. Nu har författarinnan själv skrivit en fortsättning.

Ramberättelsen här utspelar sig långt efter Gileads fall. Vi får läsa vittnesmål och anteckningar från tre personer som deltog i det som blev början på fallet för Gilead.

Agnes Jemima har växt upp i Gilead, i en fin familj, men hennes riktiga mamma var en tjänarinna. (Den tjänarinnan är Offred från förra boken.) Daisy växer up i det fria Canada och hör bara talas om Gilead. Döm om hennes förvåning när hennes föräldrar blir dödade och hon får reda på att hon är den mytomspunna baby Nicole, som smugglades ut ur Gilead av modern som var en tjänarinna. Inget hon visste om sitt liv är alltså sant. Dessa två unga flickor får man följa på var sitt håll, tills deras vägar till slut möts.

Den tredje berättaren är tant Lydia. Henne känner vi från första boken och det är intressant att här få lära känna henne bättre. Att få reda på hur hon fick sin position och få se att hon är mer än bara den tyrann som man känt sedan tidigare.

Detta är endast en bok för dem som redan läst Tjänarinnans berättelse. Har man gjort det så är det intressant att läsa denna bok också.

Steglitsan

Foto: adlibris.com/se

Först såg jag en trailer för en film, och det väckte mitt intresse. När jag insåg att det var en bok först så bestämde jag mig för att läsa den boken. Det tog ett tag, för den är rätt så lång, men nu har jag läst färdigt Steglitsan av Donna Tartt. Det var bra att jag läst några recension innan jag började läsa för då var jag beredd på att den bitvis var långsam, för det hade en del personer uttryckt på nätet.

Boken handlar om Theo Decker. Hans liv förändras när muséet som han och hans mamma besöker utsätts för ett terrordåd och hans mamma dör. Hans pappa hade stuckit ett år tidigare och hans farfar kan och vill inte ta hand om honom. Istället hamnar han hos en kompis rika familj på Manhattan. Hans liv förändras igen när hans pappa dyker upp och tar med sig honom till Las Vegas. Där blir han kompis med Boris och hans liv kommer mest att bestå av droger och kriminalitet.

Livet kommer att förändras igen, men det som hela tiden följer med Theo är en målning som han fick med sig från muséet. Hans liv blir sammanvävt med tavlan, både känslomässigt och på sätt och vis fysiskt. 

Jag tycker ofta synd om Theo. Det är så mycket hemskt som händer honom. Det är så mycket sorg och olycka. Till slut blir jag dock även irriterad på honom. Det finns nämligen positiva saker i hans liv också, nya chanser och människor som bryr sig. Trots detta hamnar han i nya problem, problem som han själv skapar. Jag tycker att han borde ha utnyttjat chanserna till nystart bättre, men uppenbarligen hade han inte förmåga till det. 

Boken är välskriven och jag förstår att den fått bra kritik. Personligen tycker jag dock att den hade vunnit på att vissa bitar kortats ner. Jag skulle gärna se filmen också, för jag tror att historien kommer göra sig bra som film.

Den engelska flickan

Foto: adlibris.com/se

När det var bokrea köpte jag Den engelska flickan av Katherine Webb, för jag tyckte att den verkade bra. När jag började läsa så grep den inte alls tag i mig. Handlingen var intressant men ändå var det något som gjorde att jag inte drogs med. Jag kämpade på och framåt slutet var jag helt fast, men det borde inte behöva ta över halva boken innan man känner så.

1958 reser Joan Seabrook med sin fästman till Oman. Hennes bror som är militär är stationerad där så de ska naturligtvis träffa honom och eftersom Joans pappas gamla vän jobbar på det brittiska konsulatet där så ges möjligheten för dem att komma dit. Joan tänker också besöka en av sina idoler, den upptäcktsresande Maude Vickery, som aldrig återvände till England utan stannade i Oman.

Joan träffar Maude och det visar sig senare sätta igång en rad händelser som blir mycket dramatiska. Emellanåt får man ta del av Maudes liv i tillbakablickar, och det är till att börja med de delarna som drar in mig i historien. Att Maude som kvinna blev upptäcktsresande i början av 1900-talet är uppseendeväckande i sig och hon är en minst sagt egen och speciell person.

En del av bokens "hemligheter" räknar jag ut men de flesta kommer som överraskningar för mig och det är det som gör slutet så pass bra. Boken var som helhet helt okej, men det tog alldeles för lång tid innan den grep tag i mig. Några fina eftermiddagar på balkongen gjorde att jag fortsatte läsa även när det inte kändes så intressant.

Historien om Leon - Schindlers yngste arbetare

Foto: adlibris.com/se

Innan det blev sommarlov bestämde svensklärarna att vi skulle läsa en bok var över sommaren och förbereda uppgifter till eleverna om den boken. Jag fick boken Historien om Leon - Schindlers yngste arbetare av Leon Leyson.

På väg hem från semstern så lyssnade jag och min bror på boken i bilen. Den var fyra och en halv timme och jag tycker att den lämpar sig mycket bra för att läsa med elever på högstadiet. Man behöver inte en massa förkunskaper om andra världskriget för att förstå utan allt förklaras enkelt och tydligt.

Leon växer upp i Narewka i Polen. Hans pappa lämnar hembygden för fabriksjobb i Kraków och efter några år av sparande kan resten av familjen följa efter. Leon är 10 år när tyskarna invaderar Polen och familjen får flytta till gettot. Pappan är den förste som får jobb hos Schindler, på hans fabrik, men senare kommer en bror, mamman och Leon själv med på Schindlers lista. Man får följa familjen genom andra världskrigets fasor och se hur Schindler blir räddningen för flera av dem.

Boken är hemsk, gripande och viktig, men samtidigt mycket bra. Den berättar om krigets vedermödor, ur en judisk pojkes perspektiv. Man får också veta hur det gick för Leon sedan, som vuxen i USA. Det var först efter filmen Schindlers list som Leon började berätta om vad han varit med om, i sin barndom i Polen. 

Stanna hos mig

Foto: adlibris.com/se

Boken till nästa bokcirkel heter Stanna hos mig och är den nigerianska författaren Ayòbámi Adébáyòs debutroman. Jag hade först lite svårt att komma in i den, men det var nog för att jag just då satt på ett varmt tåg med en katt som inte var helt nöjd med situationen. När jag sedan läste vidare kom jag in i den utan problem och drogs in i intrigen.

Yejide och Akin träffas på universitetet och har nu varit gifta i fyra år. De är lyckliga men det som saknas är ett barn. Akins familj trycker på om att han ska ta sig en till fru. Yejide träffar läkare och går pilgrimsvandringar. Akin vill få både familjen och Yejide nöjda, men det blir en omöjlighet.

Boken handlar om hur parets problem med att få barn sliter på deras äktenskap, hur det leder till svek, skam och förbittring. I bakgrunden pågår det oroliga 1980-talet i Nigeria.

Det är ofta Yejide som är berättaren med då och då kommer ett kapitel då Akin berättar. Ofta ger detta helt nya perspektiv på saker och ting och man får reda på saker som Yejide inte har en aning om och därför inte läsaren heller, förrän Akin tänker på dem.

Detta är nog inte en bok som jag själv skulle ha valt att läsa men den var helt okej och helt klart läsvärd, om inte annat så för att vidga vyerna lite och läsa böcker från delar av världen som man inte så ofta läser böcker från.