Jävla karlar

Foto: adlibris.com/se

Andrev Walden fick Augustpriset förra året för sin Jävla karlar. Boken har fått bra kritik och det var mycket positiva omdömen på Storytel. Jag var nog inte i rätt sinnesstämning för denna bok. Jag var sugen på att läsa fantasy, men lyssna på denna bok för att vi ska diskutera den på nästa bokcirkel. Boken var helt okej, men jag var helt enkelt inte så sugen på den. På något sätt fick den mig att tänka på Jonas Gardell, sättet den är skriven på påminner om hur han skriver. Jag brukar gilla Gardell så då borde jag väl varit mer positiv till denna... Tror som sagt att det var fel tillfälle för denna bok.

Andrev berättar om sin barndom utifrån sin mammas karlar. Den första tror han är hans pappa, men det får ha reda på inte är sant. Han är bara pappa till Andrevs småsyskon. Medan fler karlar går in och ut ur deras liv funderar han en hel del på sin egen pappa, som han får för sig är indian. Vissa karlar är på kort visit och andra stannar längre. De flesta är inte speciellt bra för Andrev och hans mamma. Det är en rätt så tragisk barndom som målas upp, berättad ur ett barns perspektiv. Vissa saker förstår alltså läsaren utan att det berättande barnet förstår dem fullt ut. Även om Andrev inte beskriver sin barndom som eländig så tycker jag synd om honom, och även hans mamma, men hon bär ju ett stor ansvar för att det blir som det blir så jag kan inte se henne som bara ett offer. Jag vet inte hur mycket av boken som är sant. Den är skrivit som om författaren skrivit om sitt eget liv, men det är inte en biografi, så jag utgår från att det kan vara dramatiserat för berättelsens skull.