Älskaren

Foto: adlibris.com/se

På årets bokrea utövade jag självbehärskning och köpte inte så mycket. En av de böcker som ändå slank med var Marguerite Duras Älskaren. Det var en liten tunn historia som jag fick för mig att jag sett en snutt av på film. Det stämde att jag sett i alla fall en del av den på film, men i övrigt blev det lite av en besvikelse.

Författarinnan skriver självbiografiskt om sin tonårstid i franska Indokina. Som femtonåring inleder hon en affär med en tolv år äldre rik kines. Varken hennes eller hans familj tycker om detta men det håller ändå i sig ända tills hon som 17-åring åker tillbaka till Frankrike. Jag trodde att boken skulle fokusera på deras relation och samhällets syn på dess olämplighet. Det handlade lika mycket, om inte mer, om flickans familj och deras dysfunktionella relationer till varandra.

Jag brukar säga till mina elever att de måste bestämma om de ska skriva i första eller tredje person och att man inte kan hoppa fram och tillbaka. Antingen skriver man i jag-form eller inte. Denna bok är ett bra exempel på problematiken med att inte följa mitt råd. Jag har svårt att hänga med i boken. Det står inga namn på personerna och ibland står det "jag" och ibland "hon". Dessutom hoppar det i tiden och jag vet inte var in huvudpersonens liv jag är. Att så ofta känna att man inte hänger med gör att det blir svårt att knyta an till karaktärerna. Det blir inte heller lättare av att de alla är rätt så egoistiska, elaka och konstiga. Jag tror att författarinnan kanske velat lägga an en filosofisk ton, men det blir bara svårbegripligt. Jag förstår inte vad hon vill säga med boken och jag skulle inte kunna återberätta vad som händer flickan, (förutom att hon har affären med den kinesiske mannen). Ett tag tror jag att hon också kär i en av sina klasskamrater, men jag är inte säker på det. Ett barn som dör vid födseln nämns, men jag förstår inte när i livet detta händer, jag tror det är senare, efter affären med kinesen.

Jag förstod alldeles för lite av denna bok för att tycka om den. Alldeles för mycket var oklart. Fast det finns säker de som tycker att den är helt fantastisk.