Fjollornas fest

Foto: adlibris.com/se

Jag tycker att Jonas Gardell läser sina böcker så bra, så när jag såg denna nya lilla bok så började jag lyssna direkt. Den är bara drygt fyra timmar så det är en liten bok; Fjollornas fest. 

29 juli 1971 är det invigningsfest på Piperska muren. Club Etoile har flyttat dit och fjollorna flockas. De är de mest utsatta i gayvärlden och jag upplever det så tragisk och smärtsamt att lyssna på deras samtal när de pratar om sina minnen. Någon av dem säger vid något tillfälle till någon annan att man inte kan förvänta sig ett lyckligt slut om man är som dem. Man får bara lov att skratta åt eländet. Det är så mycket elände. Det är inga lyckliga slut. 

Man får också följa Mikael, som bor i en förort, och allt mer inser att han inte är som alla andra. Hans mormor sade att han var felnavlad, och han tänker att hon var den första som såg att han var annorlunda. Till slut kommer hans värld möta fjollornas, men flera smärtsamma upplevelser kantar vägen dit. 

Det är ingen upplyftande läsning. Det är eländigt, tragiskt och ofta så hemskt. Dessutom är detta inte så länge sedan. Jag hoppas att denna bok kan ge hopp till människor som inte tycker att de passar in i den heteronormativa världen. Även om den inte ger hopp om ett lyckligt slut så kanske den i alla fall kan ge hopp om att det finns fler, och att man inte behöver vara ensam. 
 

Åtta dagar med dig

Foto: adlibris.com/se

Förra helgen lyssnade jag på Åtta dagar med dig av Jean Meltzer. På många sätt liknar den här boken andra böcker jag läst i feelgood-genren. Det är en lättsam fiender till älskande-historia, med både komiska och allvarliga inslag. Det som gör den annorlunda än andra böcker jag läst är att den handlar om judar och utspelas under Chanukka. 

Rachel är 38 år och en bästsäljande författare till julromaner. Det är bara det att böckerna är skrivna under pseudonym. Hon kan absolut inte tänka sig att berätta för sina föräldrar, läkaren och rabbinen, om sina varma känslor för julen. Hennes mamma förklarade redan när Rachel var barn att de inte firade jul, och där var diskussionen slut. Julkontoret och alla böckerna är alltså en hemlighet som endast bästa vännen vet om. 

När Rachels förlag ber henne skriva en Chanukka-roman så känner hon sig
tveksam, men försöker ändå ta sig an projektet.  För att få inspiration bestämmer hon sig för att skaffa en biljett till Matzahbalen som ska gå av stapeln på Chanukkas åttonde dag. Problemet är att balen arrangeras av Jacob, hennes första kärlek och numera fiende nummer ett, och biljetterna är dessutom slut. 

Även om man redan från början förstår att Rachel och Jacob kommer finna kärleken i varandra, till slut, så är det en rätt så underhållande väg dit. Som jag tidigare skrev så finns både humoristiska och allvarliga inslag. Ibland blev jag lite irriterad på hur de kunde missförstå varandra så fullständigt, om och om igen, men totalt sett gillade jag ändå boken.

Jag ljuger ibland

Foto: adlibris.com/se

Jag har inte tidigare hört talas om Alice Feeney, men tydligen så har hon tidigare jobbat som journalist och reporter på BBC. Hennes bok Jag ljuger ibland fick bli året första bok. 

Amber ligger i koma. Hon kan inte komma ihåg hur hon hamnat i denna situation, men hon är övertygad om att hennes man inte älskar henne längre. Hon upplyser också läsaren om att hon ljuger ibland. Detta gör henne ju till en opålitlig berättare, men man har ju inget annat än hennes historia att gå på. Man får följa henne när hon ligger på sjukhuset och lyssnar på sina besökare. Man får också följa henne under månaden som ledde upp till olyckan. Dessutom får man tillbakablickar till hennes barndom genom dagboksanteckningar. 

Det går inte att säga så mycket om vad som händer i denna bok, för man vill verkligen inte avslöja något som kan förstöra upplevelsen för någon annan som vill läsa. Det jag kan säga är att jag till att börja med tyckte att boken var lite seg och jag förstod inte alls vad som var speciellt med den. Efter ett tag visade det sig dock att saker jag trodde jag förstått inte var som jag trott. Vid ett tillfälle blev jag så förvirrad att jag tvivlade på min egen intelligens. Allt kastades omkull och jag funderade på om jag skulle ha förstått hur det låg till och om det bara var jag som inte begripit. Bokcirkelns samtal visade dock att ingen annan heller förstått. Det var helt enkelt upplagt för att man inte skulle förstå, eller snarare missförstå. jag lämnade boken med så blandade och förvirrade känslor. Jag visste inte längre vilka karaktärer jag kunde lita på, vem som egentligen var ond eller god, och inte ens vad som egentligen hände på slutet. Ett lite klarare slut hade jag nog ändå uppskattat. Annars kul med en bok som väckte mycket känslor och tankar och gav upphov till mycket diskussioner. Helst hade jag velat diskutera den direkt när jag var klar, men jag höll mig i två dagar tills bokcirkeln sågs.
 

Om Niklas Strömstedt

Foto: adlibris.com/se

Veckan innan jul lyssnade jag på Niklas Strömstedts självbiografi Om Niklas Strömstedt. Det är han själv som läser och ibland sjunger han också. Jag kommer fortfarande ihåg när jag som barn fick hans skiva "Om" på kasettband. Jag gillade honom då och jag gillar honom idag också, fast nu lika mycket för hans tv-progam med frun Jenny, där de besöker andra par och pratar om relationer och livet. 

Trots att jag gillar Niklas så är jag inte helt såld på denna bok. Jag tyckte att det var trevligt att lyssna på honom men jag berördes inte så starkt av bokens innehåll. Kanske beror det på att det är mer fokus på musiken och karriären, än relationer och livet i övrigt. Jag tyckte det var intressantast att höra om hans privatliv; barndomen och relationerna. Att hans mamma var väninna till Astrid Lindgren och systern blev inspiration till Ronja Rövardotter tyckte jag var intressant. Likaså att Ingmar Bergman inspirerades av föräldrarnas äktenskapskris när han gjorde "Scener i ett äktenskap". 

Som sagt så var det en trevlig lyssning, så jag rekommenderar att just lyssna, men den berörde inte på djupet.
 

Den sista utgrävningen

Foto: adlibris.com/se

Nu har Elly Griffiths sista bok om arkeologen Ruth Galloway och polisen Harry Nelson kommit på svenska. Den heter Den sista utgrävningen och känns som ett bra slut på serien. 

Som i tidigare böcker hittas benen efter en död kropp och Ruth kallas in för att undersöka saken. Polisen kommer snart fram till att det är kvarlevorna efter en ung kvinna som försvann för 20 år sedan. Nelson och hans team får jobba vidare med att hitta den skyldige, och som alltid blir Ruth inblandad. 

Det som är mest intressant nu på slutet är hur det ska gå för Ruth och Nelson. Ska de äntligen bli ett par på riktigt. När boken börjar visar det sig att Nelsons fru lämnat honom, så nu finns verkligen chansen. Däremot så går det inte så lätt, många missförstånd och förutfattade meningar ställer till det innan upplösningen. När den kom satt jag dock och flinade brett, alldeles för mig själv. 

Jag gillade verkligen denna serie, men man borde börja från början så att man kan hänga med i huvudpersonernas privatliv, i kronologisk ordning.
 

En snöängel till jul

Foto: adlibris.com/se

I helgen blev det en julbok till; En snöängel till jul av Johanna Johansson, Sara Molin och Birgitta Gunnarson. Denna bok har tre huvudpersoner. Kanske har de tre författarna skrivit en karaktär var, men det är inget som jag vet utan gissar bara.

Aida gick igenom en skilsmässa för ett år sedan. Hon har två döttrar som hon nu vill ge en fantastiskt jul. En annan tanke hon har är att ordna en julfest för folk som inte har någon att fira jul med. För att slippa tacka ja till att ha jouren på socialkontoret över jul säger hon till sin chef att hon håller på att ordna denna julfest. Sedan har hon ju inget annat val än att faktiskt göra det. 

Margit är 78 år och bor ensam i ett stor hus sedan hennes man dog. Systerdottern är hennes enda nära släkting och hon tänker åka med sin man till Kanarieöarna över jul. När Margit ser Aidas inlägg om julfesten i bostadsområdets facebookgruppen hör hon av sig och säger att hon vill hjälpa till. 

I samma bostadsområde bok också 18-åriga Milo. Han har inte så många vänner och hemma är det minst sagt frostigt efter att pappans otrohet kommit fram. När hans mamma ber honom hjälpa en äldre dam som behöver hjälp med att få upp julgardiner så går han motvilligt med på det. Margit tar emot honom efter att hans mamma svarat på hennes facebookinlägg. På detta sätt dras även Milo in i planeringen av julfesten. 

En oväntad vänskap växer fram mellan dessa tre karaktärer. De skulle troligtvis aldrig lärt känna varandra i vanliga fall, men nu börjar de hjälpas åt för att få till en så bra julfest som möjligt. Fler och fler vill faktiskt engagera sig i projektet, och det som skulle vara en fest för ensamma människor för även samman arrangörerna. En fin berättelse, med juligt budskap om samhörighet, generositet och vänlighet.

Döda kvinnor förlåter inte

Foto: adlibris.com/se

I helgen lyssnade jag på Döda kvinnor förlåter inte av Katarina Wennstam. Jag tycker att detta är en väldigt bra bok. Jag längtar redan till att fortsättningen kommer, för det ska det göra om jag förstått rätt. 

Handligen utspelas i Stockholm i slutet av 1800-talet. På nyårsnatten hittar portvaktens dotter Hildur en död kvinna på gården. Mellan kvinnans ben ligger ett dött foster och man drar slutsatsen att hon dött av fosterfördrivning, som var olagligt på denna tid. Eftersom man tror att hon själv orsakat sin död så tänker man inte utreda vidare. Inte alla håller med om det beslutet. Hildur är sömmerska och på det viset träffar hon Fredrika som nyss flyttat in i huset, som sällskapsdam, hos sin farbror och hans familj. Mitt emot dem bor änkefrun Olga och hennes son, som jobbar som polis. Hildur och Fredrika börjar diskutera fallet med grannen Oscar, och efter ett tag dras även hans mor in i undersökningarna. Olgas tjänsteflicka Edith blir också betydelsefull för deras utredning. 

Detta är lite av en deckarhistoria, men framför allt en historisk kvinnoskildring. Jag drogs direkt in i handlingen och kunde inte släppa den. Jag ville hela tiden lyssna vidare för att se hur det skulle gå för de fyra, helt olika, kvinnorna. Eftersom de kommer från olika samhällsklasser hade jag svårt att se framför mig hur de skulle kunna bli vänner eller samarbetspartners i utredningen av vad som verkligen hänt den döda kvinnan. Allt det började med att Hildur och Fredrika möttes och Fredrik brydde sig inte om att hon kanske inte skulle bli vän med portvaktens dotter. Hon brydde sig inte heller om att de inte borde lägga sig i vad som hänt utan diskuterade friskt med polisen Oscar efter att Hildur presenterat dem. Hur änkefrun skulle hamna i detta var först svårt att förstå, men hon visade sig vara mer progressiv än man först trott och hennes kontakter i samhället blev ovärderliga. Edith var väl aldrig riktigt en del av deras "brotsbekämpningsklubb", men hon bidrog med värdefull information och blev till slut ändå en del av gruppen.

Jag rekommenderar boken till alla som är intresserade av kvinnohistoria och gillar lite spänning.