Ett otänkbart öde

Foto: adlibris.com/se

I Ett otänkbart öde återvänder Simona Ahrnstedt till slottet Wadenstierna. Jag har läst de tidigare böckerna, men det behöver man inte gjort för att läsa denna. Den första boken utspelade sig på 1880-talet, den andra på i mitten av 1300-talet och den tredje på 1600-talet. Slottet Wadenstierna är det som länkar samman böckerna, endast en borg på 1300-talet. I denna fjärde bok är vi tillbaka på 1880-talet och huvudpersonerna från den första boken får besök på slottet i mitten av boken. 

Alexandra Rosenkvist är förvisad till sina fastar i Sveg efter att ha orsakat skandal i Stockholm. Hennes far vill inget hellre än att ta sig in i de finaste kretsarna vid hovet, så en skandal är inget han har råd med. Nu har tre år gått och han ber sin affärspartner Atle Falk att hämta hem Alexandra när han ändå ska upp och titta till deras gemensamma sågverk. Atle inser inte att detta kommer att förändra hans liv fört alltid. Atle har tagit sig från rännstenen till de fina salongerna genom hårt arbete och affärsskicklighet. Han har på sista tiden börjat inse att han inte vill vara kompanjon med den själviske herr Rosenkvist. Mötet med Alexandra späder bara på dessa tankar. Det visar sig nämligen att hennes far har gjort upp om ett giftermål för henne, med en man som är dubbelt så gammal som hon men adlig sedan många generationer. Han har inga pengar men det har familjen Rosenkvist. 

Nu låter det väl mest som att detta bara är en romantisk historia som ska leda fram till att rätt personer gifter dig med varandra, men det är faktiskt mer än så. Jag skulle säga att bokens fokus ligger väldigt mycket på kvinnokampen som börjat gro i Sverige på denna tid. Alexandra vill mer än något annat bestämma över sitt eget liv. På slottet Wadenstierna får hon vara med på Beatrices kvinnosammankomst, där kvinnosakskvinnor diskuterar jämlikhet, rösträtt och hur de ska kunna uppnå detta. Så oerhört frustrerande att inte få bestämma något om sitt eget liv. Alltid en man som ska vara förmyndare och bestämma. 1885 sänktes myndighetsåldern för ogifta kvinnor till 21 år, men gifte de sig sedan så blev de omyndiga igen. Hur sjuk var det? Jag gillade boken, och det är alltid trevligt att åter få träffa karaktärer som man känner sedan tidigare, (även om de endast har biroller).