Balladen om sångfåglar och ormar

Foto: adlibris.com/se

Suzanne Collins har skrivit en prequel till sin trilogi om hungerspelen. Balladen om sångfåglar och ormar utspelar 64 år innan de andra böckerna tar sin början. Här ska det tionde hungerspelet just gå av stapeln. Coriolanus Snow är 18 år (och det är antagligen många år kvar tills han blir president) och går sista året på Akademin. För att blåsa liv i hungerspelen, som många inte bryr sig så mycket om, bestäms att varje spelare ska få en mentor från avgångsklassen. Coriolanus blir mentor till flickan från Distrikt 12. Mentorerna ska försöka presentera sina spelare för tittarna och när Coriolanus föreslår (och får förslaget godtaget) att folk ska kunna skicka gåvor till spelarna så blir det än viktigare att marknadsföra dem.

Coriolanus får snabbt ett speciellt band till Lucy Gray. Hon är annorlunda och jag gissar snart att hon kan bli den vinnare som Distrikt 12 haft, förutom Haymitch. Hungerspelen kommer att förändra livet både för Coriolanus och Lucy Gray, för alltid. Ingen av dem kan dock förutse hur mycket.

Jag läste att någon beskrev denna bok som en besvikelse, men jag tänker att det beror verkligen på vad man förväntar sig. Jag förväntade mig inte att denna läsupplevelse skulle mäta sig med den jag hade när jag läste Hungerspelen för första gången. Jag blev då heller inte besviken. Jag tänkte att det skulle vara en bakgrundshistoria, och det är intressant att möta president Snow innan han blev president, och se att han inte var en grym och hänsynslös person från början. Det är också intressant att läsa om hur själva hungerspelen började gå mot att bli de spel som man känner igen från de andra böckerna. Jag tycker alltså att det är en helt okej bok, men kanske inte så intressant om man inte läst de andra.

Kapten Nemos bibliotek

Foto: alibis.com/se

Jag har inte läst något av P.O. Enquist tidigare, men jag har koll på vem Kapten Nemo är, och det hade jag väl en viss nytta av när jag läste Kapten Nemos bibliotek. Samtidigt vet jag inte om det var helt nödvändigt att ha koll på honom, det räcker i vilket fall att veta vem han är, man behöver inte ha superkoll på alla Jules Vernes böcker där han förekommer.

Uppe i norra Sverige på typ 40-talet byter två bebisar av misstag plats på BB. Det åker hem med fel familj och detta uppdagas inte förrän pojkarna är sex år. Då bestämmer en domstol att de ska byta tillbaka och hamna i sina "rätta" familjer. Man kan ju fundera på vad det innebär. För ett par sexåringar så känns nog inte den andra familjen som den rätta. Pojkarna i boken var vänner innan utbytet, men efteråt tar det flera år innan de umgås igen.

Den ena pojken är bokens berättare. Om man inte behöver ha full koll på kapten Nemo, som förekommer i pojkarnas fantasier en hel del, så kan det vara bra att ha lite bibelkunskap. Detta utspelas nämligen i en tid och ett samhälle då kyrkan spelade stor roll för hela byn.

Jag kan inte säga att jag tyckte speciellt mycket om boken, trots den intressanta berättelsen. Fantasi och verklighet blandas på ett sådant sätt i boken att det ibland är svårt att hänga med och veta vad som egentligen händer. Jag utgår från att detta är ett medvetet stilgrepp och boken har hyllats, men jag är inte så förtjust i det.