Lady Chatterleys älskare

Foto: cdon.se

Lady Chatterleys älskare av D H Lawrence kom ut 1928. Då ansågs den vara kontroversiell och erotiskt utmanade. Den var förbjuden i många länder och gavs till en början endast ut i censurerade versioner. Med dagens mått mätt så är den inte så uppseendeväckande men jag förstår att den var banbrytande på sin tid. Att en gift kvinna från överklassen har en affär med sin mans skogvaktare, och blir kär i honom, var nog bara det upprörande, även utan de erotiska skildringarna.

Connie blev lady Chatterley när hon under första världskriget gifte sig med sir Clifford. De var endast gifta en månad innan han återvände till kriget. Han kom sedan hem förlamad från midjan och nedåt. Livet på godset Wragby är nog rätt så tråkigt och Connie känner sig gammal vid 27 års ålder. Att lyssna på Clifford och hans vänners så kallade intellektuella diskussioner, tröttnar jag också på (när ett helt kapitel inte innehåller något annat), så det roar nog inte Connie i längden heller.

Efter ungefär halva boken får Connie ihop det med skogvaktaren Oliver Mellors. Till att börja med är det bara en fysisk affär och skogvaktarens vulgära språk är en aning smaklöst, även för mig som nutidsmänniska. Allt eftersom så förändras dock relationen. Ladyn och skogvaktaren finner i varandra det de sökt efter och inte hittat någon annanstans. Hur klyschigt det än låter så blir de hela tillsammans. Deras kärlek beskrivs med ett mycket vackers språk och det är en av de stora behållningarna av boken.

Naturligtvis är inget enkelt och eftersom de båda är gifta på var sitt håll så är det inte bara för dem att rymma tillsammans (som de gör i en av filmatiseringarna). Boken slutar inte i total lycka men med hoppfull förväntan och tilltro till framtiden. Med det får man nöja sig...