Stacken

Foto: adlibris.com/se

Boken som ska diskuteras på nästa bokcirkel är Stacken av Annika Norlin. På ett sätt skulle man kunna säga att det inte händer så mycket i denna bok, men på ett annat sätt skulle man kunna hävda att massor händer. 

Emelie blir utbränd och lämnar staden för skogen uppe i Norrland, där hon tillbringade sina barndomssomrar med sin farmor. Farmor och hennes hus finns inte längre kvar så Emelie tältar i skogen. En dag ser hon en grupp människor nere vid sjön. Hon kan inte riktigt förstå sig på gruppen. De ser inte ut att höra ihop men det är uppenbart att de ändå gör det. Hon iakttar dem tills hon hamnar i direkt kontakt med dem. 

I boken får vi också följa gruppens medlemmar och höra om deras liv innan de blev en grupp, som kallar sig för Stacken. Jag tänker att namnet syftar på en myrstack, men jag skulle även föreslå att det finns fler stackar som rent metaforiskt skulle kunna ha med namnet att göra. En höstack till exempel, där man kan tappa bort saker (eller sig själv). 

Jag tänker på Knutby när jag lyssnar på denna bok. Inte för att Stacken är en religiös sekt men för att den ändå har vissa likheter med församlingen i Knutby. Det finns en stark kvinna som leder, men hon säger själv att hon inte valt det utan att de andra valt att följa henne. Det finns människor som far illa under hennes styre, även om de själva inte förstår det först. 

Det är en intressant bok. Den väcker många tankar, om hur vi lever våra liv och vad som är ett "bra" liv. Jag var rädd för att boken skulle sluta helt öppet och lämna mig med tusen frågor. Jag blev glad över att så inte var fallet. Saker och ting reds upp och man får ett tydligt avslut med karaktärerna. Det gillade jag.
  

Sand

Foto: eduna.se

När jag vaktat prov eller haft tyst läsning med eleverna har jag läst Sand av Petter Lidbeck. Jag hade inga direkta förväntningar på boken när jag började. Det råkade bara vara så att boken stod i ett klassrum där jag vaktade ett prov åt en kollega. Jag började läsa och insåg snabbt att detta var ju ändå rätt så bra.

Amad ska på prao och har blivit tilldelad en plats på ett företag. När han kommer dit får han reda på att de jobbar med sand. Han blir inte så impad och kan inte alls föreställa sig att hans tid där kommer ändra riktningen på hans liv. Stax efter att han börjat får företaget inbrott och alla deras datorer, med deras forskning, blir stulna. Det blir ett stor problem då de ska åka till Lissabon för att presentera sin forskning på en mässa. Amad får följa med dem dit. Företaget består av tre personer, men en ligger på sjukhus då han skadades i inbrottet. En tar med sin tonårsdotter på resan, så Amad träffar Saga på resan till Portugal. Han tror inte att de hade kunnat bli vänner i något annat sammanhang och han har till att börja med svårt att öppna sig och släppa in henne. Tiden på företaget och med Saga ger Amad nya drömmar och förhoppningar inför framtiden. I början upplevs han som en person i riskzon för att hamna på fel sida om lagen, men han är inte så illa ute att inte en knuff i rätt tid kan få honom på rätt spår. 

Jag tyckte som sagt att boken var rätt så bra. Den var lättläst och jag kan se att den kan passa på högstadiet om man vill ha något med bra innehåll, men som ändå inte är svårläst.
 

A court of wings and ruin

Foto: adlibris.com/se

A court of wings and ruin tycker jag är den hittils bästa boken i Sarah J. Maas serie om Feyre. Den andra boken var bättre än den första och denna, den tredje, var ännu bättre. Nu var det spännande och engagerande genom hela boken. Det betyder dock inte att jag tycker att man kan hoppa över de två första böckerna. Det är ju ändå en serie och varje bok tar vid där den förra slutade och man får nog mer se det som en helhet, med långsam början.

I början av denna bok återvänder Feyre till Tamlin och vårhovet, för att ta reda på hur djupt hans samarbete med den elake kungen från Highburn går. Hennes band med natthovets höglord Rhysand kan dock inte brytas och det är hos honom som hon hör hemma. Under hotet från Highburn måste de dock alla samarbeta för att inte gå under. Feyres systrar blir nu också brickor i detta spel, högst motvilliga brickor. Kanske kommer de att få större roller i historien nu... 

Romantasy-genren håller fortsatt sitt grepp om mig och jag kommer fortsätta med denna serie och även plocka upp någon annan när det inte finns fler utgivna i denna. Det ska komma fler i denna serie om jag förstått saken rätt... Vi får se när det blir.

De ovärdiga

Foto: adlibris.com/se

Bokcirkelns senaste bok var De ovärdiga av den norske författaren Roy Jacobsen. Den hade fått fina omdömen, men det var inte direkt något som vi höll med om. Alla i bokcirkeln upplevde att de tappade bort sig, inte förstod när det gjordes hopp i tiden och ibland hade svårt att hålla reda på alla karaktärer och vad som egentligen hände. En del saker beskrevs noga och man trodde att det skulle bli betydelsefullt, men det var inte säkert att det blev så. Vi var alltså lite besvikna på den bok som vi trodde skulle vara intressant, om norska ungdomar under andra världskriget.

Karl är den karaktär som först presenteras, men han är inte den enda huvudpersonen. Hans kompisar och syskon är lika betydelsefulla för handlingen. Även en del av föräldrarna spelar roll för historien. De lever i ett fattigt område i Oslo. Under kriget stjäl de, säljer på svarta marknaden och gör affärer med tyska soldater. Alla klarar sig inte helskinnade från kriget. Både död och fängelse är slutstation för en del. Jag hade svårt att känna med karaktären och engagera mig i deras öden. Jag upplevde dem inte som speciellt sympatiska och jag förstod inte allt som hände. Helt plötsligt hade det gått vad som verkade vara flera år, helt plötsligt var någon död. Det hade kunnat vara intressant men jag kan inte tycka att det är bra berättat. Detta trots all fin kritik och att författaren tydligen anses vara en av de bästa i Europa.