När bergen sjunger

Foto: adlibris.com

Jag har inte kommit till skott att skriva om När bergen sjunger. Lika lite som jag hade någon brådska att lyssna vidare på den, när jag höll på med det. Historien är egentligen intressant och borde kunna engagera. Trots det är det just det som den misslyckas med. Jag dras inte in i berättelsen och jag engagerar mig inte i hur det ska gå för karaktärerna. En vända i bokens andra halva kände jag mig lite mer intresserad men sedan så tappade jag bort mig och blev förvirrad inför slutet, så tyvärr är inte detta en bok som jag rekommenderar. 

Boken handlar om en flicka och hennes mormor under 1970-talets krig i Vietnam. I återblickar får vi också följa mormodern när hon var ung, nygift och sedermera änka som flydde med sina barn. Även om det i teorin är intressant så lyckas inte författaren få mig engagerad, och jag vill bli engagerad. Jag vill bry mig om karaktärerna i de böcker som jag läser. När det gäller denna bok så hade jag när som helst kunnat sluta lyssna och inte brytt mig om att jag inte visste hur det gick. Hoppen i tid blir förvirrande men ännu mer så när fler familjemedlemmar dyker upp efter kriget och också blir berättare i historien. Ibland vet jag inte vem som berättar och vem som är vem. Deras namn är i mina västerländska öron för lika, (och för många), för att jag ska kunna hålla ordning på alla. Trots allt detta gav jag inte upp utan lyssnade färdigt, men det tog flera veckor mer än det hade behövt göra om det varit en bok som jag faktiskt ville lyssna vidare på.