Död tills mörkret faller

Foto: cdon.se

Jag har inte sett tv-serien True blood. Fast jag har ju hört talas om den. Jag hittade de tre första böckerna som serien bygger på, som ljudböcker, och till ett så bra pris att jag slog till. De senaste dagarna har jag lyssnat på den första av Charlaine Harris böcker; Död tills mörkret faller. 

Sookie Stackhouse är huvudperson, och hon är inte som alla andra. Hon kan läsa folks tankar. Man skulle ju kunna tänka sig att det vore en kul egenskap, men Sookie tycker mest att det är jobbigt och anstränger sig allt som oftast för att ha en mur mellan sin hjärna och alla andras.

Vampyrer lever öppet i samhället, anses vara offer för ett virus, och dricker syntetiskt blod. Bill levde under amerikanska inbördeskriget och har följaktligen hängt med ett tag. När Bill och Sookie träffas uppstår kärlek. Det Sookie tycker är det bästa med Bill är att hon inte kan läsa hans tankar och bara kan slappna av när hon är med honom.

Boken handlar om Sookies och Bills begynnande kärlekshistoria, men också ett mordmysterium, då kvinnor som gillar vampyrer börjar dödas. Detta är inte litteratur med hög kvalitet och det är lite trivialt, men det är också underhållande. På många sätt tycker jag att det är lite som en Harlequin-roman, fast med vampyrer. Sookie är oskuldsfull och har en känsloregister som mycket liknar det som kvinnorna i just Harlequin-romaner uppvisar. Troligtvis hade jag tyckt att detta var ännu bättre när jag var yngre. :-)